2021 KM toistamaata2

Invigningsvideor om Annanland

Utställningen Annanland, som fulländar förnyelsen av Nationalmuseets basutställning, är klar! Utställningen invigs för allmänheten måndag 17.5, då museet återigen öppnar efter att ha varit stängt på grund av pandemin. I invigningsvideorna, som leder oss till kärnan av utställningens atmosfär och innebörden av kulturarvet, ser vi barn och unga från olika delar av Finland sätta ett varsitt föremål på plats som härstammar från deras eller deras familjers hembygd.

Annanland berättar om livet i Finlandsområdet under åren 1100–1917 och utställningens namn minner om vår långa historia som en del av Sverige och Ryssland. Föremålen som valts till utställningen berättar identifierbart och begripligt om människornas liv.

I utställningens invigningsvideor lägger barn och unga tillsammans med museets anställda en sista hand vid utställningen och sätter samlingsföremålen från deras hembygder på plats. Föremålen består av en björntand, en kikare, plåtmynt, en leksaksren, en Meissen-kaffekopp och ett par vantar.

Björntanden är en kraftfull fetisch, som före dopet skyddar barnet mot djävulen. Den berättar för sin del om finländarnas folktro, som förblev stark även efter etableringen av kristendomen. Kikaren är en av sin tids viktigaste uppfinningar och berättar om de hiskeliga sjumilakliv som vetenskapen tog på den tiden. Plåtmyntet är inte bara ett tungt mynt, utan det minner om den stora ofredens blodiga händelser på Karlö. Kaffekoppen är ett bevis på att modenycker och nyheter for ohämmat världen runt, oberoende av landsgränser. Vantarna och leksaksrenen är mycket vardagliga föremål: genom dem får vi insikten om att vi trots avstånd på hundratals år har mycket gemensamt med människorna på den tiden.

Barnens medverkan illustrerar generationskedjan och nästan som krymper avståndet till det förgångna: sju barn lägger fram sina föremål för alla generationers före oss, för påseende av kommande generationer.

Medverkande i invigningsvideorna

Elina Anttila, överdirektör, Finlands Nationalmuseum
Maria Jansén, överdirektör, Historiska museet i Sverige
Alexey Levykin, överdirektör, Rysslands statliga historiska museum

Voitto, Humppila, en björntand
Lizette, Malax, kikare
Myrsky och Kaamos, Karlö, plåtmynt
Penjami, Enare, leksaksren
Tobias, Dresden, Meissen-porslinskopp
Dominic, Helsingfors, vantar

Alla videor finns tillgängliga med undertexter på svenska, finska, engelska och ryska. Undertexternas språk kan bytas i YouTubes textinställningar.

Elina Anttila, överdirektör för Finlands Nationalmuseum

Se videon

Elina Anttila, överdirektör för Finlands Nationalmuseum: ”Huvudtemana i utställningen Annanland är mänsklighet, tro och vi som en del av världen. Även vårt framtida byggande kommer att inbegripa dessa element.”

Maria Jansén, överintendent på Statens Historiska Museer, Sverige

Se videon

Maria Jansén, överdirektör för Historiska museet i Sverige: ”Jag anser att det hör till museernas främsta uppgifter att få besökare och skolelever att komma till insikt om att historia är en levande berättelse. Detta illustreras väl i utställningen Annanland, där gamla berättelser och legender ses med nya ögon.”

Alexey Levykin, överdirektör för Rysslands statliga historiska museum

Se videon

Alexey Levykin, överdirektör för Rysslands statliga historiska museum: ”Jag önskar alla utställningsbesökare oförglömliga upplevelser!”

Voitto och Stina - björntand, Humppila

Se videon

I den finska folktron var björnen det starkaste djuret. Man trodde att delarna av en död björn innehöll en del av rovdjurets själ och krafter. Detta var också anledningen till varför man gjorde talismaner av dem och de användes till att hålla det onda borta. Björntanden var en oerhört kraftfull fetisch, vars bärare var säker. Den här specifika björntanden har en gång i tiden skyddat ett litet spädbarn, som sovit i sin vagga i Humppila. Björntanden har förhindrat djävulen från att röva bort barnet före dopet.

Lizette och Frida - kikare, Malax

Se videon

Kikaren uppfanns i början av 1600-talet, då vetenskapen utvecklades i en rasande fart. Man gjorde forskningsexpeditioner, samlade in naturvetenskapliga prover och klassificerade dem. Med kikaren kunde människan helt plötsligt se längre än vad man såg med blotta ögat. Uppfinningen av kikaren underlättade även vid säljakt, som vid sidan av fiske var en viktig näring vid kusten. Kanske har Lizettes morfars farfar, som var säljägare, kikat genom kikaren på isen, i jakten på sälarnas mjuka former bland snödrivorna.

Myrsky, Kaamos och Satu - plåtmynt, Karlö

Se videon

Någon från Karlö gömde under den stora ofreden dessa plåtmynt i jordmånen på gården till sitt hem. Förmodligen var hen rädd för att de ryska kosackerna skulle stjäla allt och gömde de tunga mynten under marken, i väntan på fredstider. Kanske skapades denna jordgömma just under den natten som 200 ryska kosacker mördade 800 invånare på Karlö. Många av dem som grävde jordgömmorna dog, men trots det har man hittat några av jordgömmorna. Som dessa mynt, som hittades år 1880 i Ijo på Karlö, på Iljala gårdstomt.

Penjami och Päivi - leksaksren, Enare

Se videon

Lek var lek, men samtidigt syntes ståndssamhällets förväntningar i dem. Adelspojkarna lekte med leksakssoldater och adelsflickorna spelade instrument. Allmogebarnen kunde ha en trasdocka under armen eller en egengjord träko. För samiska barn var renleksaker bekanta, eftersom renen var ett livsviktigt djur för samerna. Renskötseln baserades på naturens rytm och under århundraden lärde sig samiska barn färdigheter och terminologi förknippade med renskötsel via lekar.

Tobias och Eero - Meissens kaffekopp

Se videon

Nya idéer, modenycker och trendiga njutningsmedel flödade till norr från utlandet. Kaffe var en nyhet som snabbt blev populär. Kaffeporslin fick allt lyxigare och mer utsmyckade former. De mest berömda kaffekopparna kom från Meissens porslinsfabrik, där man 1707 uppfann receptet på tillverkningen av porslin. Dessförinnan fanns kunskap om tillverkningen av detta vita guld endast i Asien.

Dominic och Sanna - vantar, Kosemkina

Se videon

Dessa ingermanländska vantar stickades för mer än 100 år sedan i Kosemkina i västra Ingermanland, vid Finska vikens södra kust. Ingermanlands område hörde för flera hundra år sedan till Sverige, senare till Ryssland och Sovjetunionen. Invånarna i Ingermanland var till stor del finskspråkiga: det finska språket hördes på såväl fälten som i stugorna och i barnens lekar. Ingermanlands historia är en betygelse på att finskhet inte står i förbindelse med enkom geografiska gränser. Folk har rört på sig och flyttat över gränserna av tvång och frivilligt. Dessa barn är en del av Finlands historia, Ingermanlands historia och människans historia.