Historia

Den kejserliga fiskestugan i Langinkoski är en sommarstuga som byggdes åt Rysslands kejsare Alexander III i slutet av 1880-talet. För att vara en kejserlig byggnad är fiskestugan anspråkslös, men dess stil är enkelt sofistikerad. På museiområdet finns flera byggnader från samma tidsperiod som omges av ett naturskyddsområde. Stugan har varit museum sedan 1930-talet.

Langinkoski är ett fascinerande besöksmål, där en uppiggande naturvandring kombineras med spåren efter Finlands och Rysslands gemensamma historia. Med finländska mått mätt är den ett unikt objekt.

Betydande fiskeplats

Langinkoski har i århundraden varit en viktig fors för fiske. Det mest eftertraktade bytet var lax. Museiområdets äldsta byggnad, ett litet ortodoxt kapell eller tsasouna, är ett minne från områdets fiskehistoria. Det byggdes av munkarna vid Valamo kloster till vilka Rysslands kejsare Paul I hade donerat fiskerätten i området på 1790-talet. I tsasounan välsignades fiskevattnen i början av fiskesäsongen.

Under århundradenas lopp har innehavaren av fiskerättigheterna i forsen varierat genom olika typer av hyres- och donationsavtal. I Langinkoski har såväl finländare, svenskar som ryssar fiskat, och den har sagts vara en av Finlands bästa laxforsar. Sedermera har den ursprungliga laxstammen i Kymmene älv dött ut. Till de viktigaste orsakerna räknas föroreningsproblemen som förvärrades på 1900-talet och uppdämningen av älven. I dag trivs fiskarna återigen i forsen. Forststyrelsen säljer fisketillstånd till Langinkoskiområdet.

Den kejserliga fiskestugan i Langinkoski byggs

Arvfursten Alexander Alexandrovich besökte Langinkoskis laxfiskeri sommaren 1880. Den natursköna forsen och den imponerande fiskfångsten gjorde intryck på den blivande kejsaren. År 1887 kom Alexander III, som nu krönts till kejsare, på nytt för att följa laxfisket i Langinkoski. Med sig hade han kejsarinnan Maria Fjodorovna, född prinsessan Dagmar av Danmark. Efter besöket fick det autonoma storfurstendömet Finland en order: Det måste byggas en kejserlig fiskestuga i Langinkoski, och fiskerätten i forsen skulle överföras från storfurstendömet till kejsaren.

Fiskestugan har ritats av finländska arkitekter. Arkitekterna överdirektör Sebastian Gripenberg och Magnus Schjerfbeck vid byggnadsstyrelsen för allmänna byggnader gjorde byggnadsritningarna och Jac Ahrenberg planerade inredningen. Kejsarparet besökte platsen tillsammans med sina barn för att följa hur byggnadsarbetet framskred. En högtidlig inflyttningsfest hölls i fiskestugan den 15 juli 1889. Bland de celebra gästerna fanns bland annat Greklands drottning och hertiginnan av Edinburgh. Ända från Helsingfors och Viborg anlände delegationer med båt för att hälsa på landets regentpar.

Med sina pampiga eldstäder och ursprungliga möbler är fiskestugan ett konstverk på samma sätt som till exempel konstnärsvillan Hvitträsk. Den är en av de första representanterna för den nationalromantiska stilen i vårt land. Byggnadssättet grundar sig på traditionell finländsk timmerbyggnation, som genomfördes enligt kejsarens uttryckliga önskemål ”i enkel och anspråkslös allmogestil”. Inredningen tillhör det bästa inom den unga industrin i Finland. En del av de ursprungliga föremålen i stugan finns bevarade och kan ännu ses i museet.

Fiskestugan som kejsarfamiljens sommarviste

Kejsarens familj anlände till Langinkoski om somrarna som en del av sina kryssningar i Finska viken med lustjakten Tsarevna, som var i synnerhet kejsarinnans jakt. Vid stugan tillbringade kejsarparet tid med familjen, släktingar och vänner, men till nätterna återvände de till servicen på den stiliga jakten. Finland var ett idealiskt semestermål för Alexander III, som var mån om sin familjs säkerhet. Finländarna ansågs vara lojala undersåtar och dessutom var stugan, som omgavs av vatten, lätt att övervaka.

Vid Langinkoski var även hovetiketten långt borta, den som annars mycket noggrant bestämde kejsarfamiljens livsrytm. Vid Langinkoski kunde kejsarens gäster fiska, hugga ved, göra utflykter och tillaga mat. Det vardagliga sommarfirandet väckte förundran bland societeten i Sankt Petersburg, men det hindrade inte kejsarfamiljen från att återvända till Langinkoski. I fem års tid var Langinkoski kejsarfamiljens fristad om somrarna.

Nikolaj II kommer till makten

Alexander III:s överraskande bortgång år 1894 blev slutet på en era för Langinkoski. Kejsarmakten övergick till Nikolaj II, som samtidigt blev Langinkoskis nya husbonde. Han besökte emellertid stugan endast en gång efter att han kommit till makten. I det besöket på Langinkoski år 1906 deltog förutom kejsarinnan Alexandra Fjodorovna även kejsarfamiljens fyra döttrar: Olga, Tatjana, Maria och den femåriga Anastasia.

Nikolaj II, som fortsatte sina föräldrars kryssningstradition, tillbringade nog sina somrar i Finland tillsammans med sin familj, men istället för till Langinkoski gick utfärderna ofta till Vederlax. Med på Nikolaj II:s kryssningar fanns även änkekejsarinnan Maria Fjodorovna, som efter sin makes död aldrig återvände till Langinkoski.

Första världskriget innebär förändringar för Langinkoski. Under två somrar fungerade fiskestugan som Röda Korsets konvalescenthem för ryska soldater. Längs forsens stränder utfördes även befästningsarbeten som en del av försvarslinjen Kymmene älv-Päijänne. De användes aldrig i strid, eftersom kriget tog slut innan befästningsarbetena blev färdiga.

Självständighetstiden och museiverksamheten

I och med Finlands självständighet tillföll stugan den unga finska staten. Området inklusive byggnaderna är fortfarande i statens ägo. Den kejserliga fiskestugans framtid var oklar på 1920-talet, och man föreslog till och med att den skulle rivas. Stugan bevarades emellertid och användes vid enstaka tillfällen som statsmännens sommarviste. Fiskerätten i forsen började hyras ut.

Fiskestugan gjordes om till museum på 1930-talet, när en grupp lokala påverkare grundade en museiförening med målet att bevara stugans kejserliga historia. Kymmenedalens museiförening, som i dag heter Langinkoskiföreningen, skötte stugans museiverksamhet fram till slutet av 2017. För närvarande är det Museiverket som ansvarar för museiverksamheten i Langinkoski.