Evakueringskappsäck

Under andra världskriget förlorade sammanlagt 407 000 karelare sina hem. Till Sovjetunionen avträddes tre städer, två köpingar, 39 landskommuner och delvis 21 kommuner i Karelen. Det avträdda områdets areal uppgick till ca 10 % av hela Finlands areal.

Med ett fåtal ägodelar gav man sig av i all hast undan kriget. Det nya livet började med så gott som två tomma händer. År 1945 trädde jordanskaffningslagen i kraft och jämsides med denna började återuppbyggnaden. En viktig paragraf för de evakuerade var att de som hade samma religion, språk och forna hemtrakt skulle få jord inom samma område. Sammanlagt bildades 36 350 jordbrukshemman för de evakuerade.

Den andra evakueringen av Karelen som hade börjat i slutskedet av fortsättningskriget sommaren 1944 ledde också till att femåriga Elvi Rahkonen evakuerades. Den egendom som kunde tas med var i stor utsträckning beroende av bl.a. det område man kom ifrån samt av de fortskaffningsmedel som stod till förfogande.

Om avfärden skedde under stor brådska hann man bara packa ner matsäck och kläder, men de allra lyckligast lottade fick också boskap med sig, säd samt lösöre från hemmet. Medan de vuxna packade ned mest kläder, husgeråd och redskap packade Elvi ner sina egna saker i sin kappsäck och tillsammans med familjen kunde evakueringen inledas.

De som bodde på Elvis hemort, Kirvu, placerades i Lahtistrakten och sålunda blev byn Hevonoja i Kärkölä kommun hennes nya hemort. När Elvi gav sig av hemifrån tog hon med sig en liten kappsäck av papp. Inuti den fanns vid donationstillfället (år 2000) leksaker, barntidningar och två fotoalbum. Det ena albumet och största delen av barntidningarna är från tiden efter kriget och troligtvis också en del av leksakerna.

Bland föremålen finns en sak som är äkta karelsk och tillverkad på Karelska näset, nämligen en lergök. På bilden finns lergöken till vänster i kappsäcken. Den ser anspråkslös ut, är gjord av lera, rödmålad och ser ut som en liten fågel utan fötter.

Lergöken är en slags flöjt, som man spelade på men som också var ett allmänt prydnadsföremål. De urholkade ögonen och näbben har nötts efter hård användning och är redan nu nästan osynliga. Lufthålen är tre: framme vid bröstet finns en öppning (fingeröppning), i stjärten (blåsöppning) och under stjärten en tredje öppning.

Föremålet har tillverkats i byn Kyyrölä i Muolas kommun, där det i slutet av 1930-talet fanns nästan 70 keramikverkstäder. Den sista krukmakaren i Kyyrölä, Nikolai Uschanoff, flyttade bort och slog sig ner i Tavastehus. Han försökte hålla i minnet de kunskaper han inhämtat av de sista mästarna Aleksandr Borodulin och Ivan (Juho) Uschanoff. Idag upprätthåller hans avkomlingar traditionerna vid Kyyrölän Savi Oy.

Risto Hakomäki