Gungstol

Månadens föremål – Juni 2003

Gungstolen är en engelsk-amerikansk uppfinning. På andra sidan om Atlanten, i trakten av Boston utrustade man på 1760-talet den sk. windsorstolen av engelsk typ med tunna, längsgående medar. En gungstol med tunna ben och medar kallas därför bostonstol. I England hade man utrustat stolar med medar redan under den första hälften av 1700-talet.

De hemvändande svenska emigranterna tog gungstolen med sig till Sverige. Småningom spred den sig via Åland också till Finland, till en början till landets sydvästra och västra delar. Gungstolen var då en möbel i förmögna stadshem, till landsbygden spred den sig under senare hälften av 1800-talet.

I västra Finland uppkom de viktigaste tillverkningscentra för gungstolar i Nakkila och Urjala. Till en början var tillverkningen av gungstolar hemslöjd, alltså en binäring, senare gjordes de av professionella hantverkare. På vardera orten utvecklades en egen typ av bostonstolen. De blev kända kort och gott som gungstolen från Nakkila och gungstolen från Urjala. Nakkila-gungstolen har ett ryggstöd som ursprungligen hade två, tvärgående mellanbräden nedanom ryggbrickan. Mellanbrädena dekorerades med sniderier i biedermeierstil. Under 1800-talets senaste årtionden började man göra ryggstödet av tunna, lodräta pinnar. Kännetecknande för Urjala-gungstolen är förutom de upprättstående pinnarna i ryggstödet också de rikligt svarvade stolsbenen och slåarna mellan dem samt slåarna mellan armstöden och stolsitsen. I fråga om de folkliga gungstolsmodellerna är det skäl att ytterligare nämna gungstolsmodellen för två personer, som blev allmän även i östra Finland på 1800-talet.

Vid sekelskiftet 1800-1900-talet inleddes i trakten av Joensuu tillverkningen av gungstolar av s.k. shakertyp. Den är ursprungligen en amerikansk stolmodell. Den har spritt sig till Joensuu från England och gav impulsen till att man började tillverka sådana. Den här gungstolen ser alldeles annorlunda ut än gungstolarna från Nakkila och Urjala, den har raka linjer, korta medar och ryggstödet står rakt upp och är högt. Den har läderklädsel och senare kunde den också vara beklädd med sammet. Helen Schjerfbeck har avbildat gungstolen av shakertyp i sina målningar "Min mor" (1902) och "Arbeterska" (1903).

Den finländska möbelindustrin har under sin existens tillverkat enormt många olika slags gungstolsmodeller, av vilka flera också har varit mycket omtyckta. Det är all anledning att nämna Emma- och Ville-gungstolarna i rotting, tillverkade av Sokeva, som påträffas både i sommarstugor och i servicehus för äldre personer.

Gungstolen har långt in på 1900-talet varit ett statusföremål som alla inte har kunnat skaffa sig. Både i bondgårdar och i stadshem har den ofta varit den mest bekväma och värdefulla stolen, antingen husbondens eller värdinnans plats. Om den erbjudits som sittplats för gäster har det varit ett tecken på vördnad och respekt.

Antti Metsänkylä

Gungstol
Även i stadshem finns en mängd folkliga gungstolar. Denna gungstol som närmast påminner om Nakkila-modellen har mottagits till samlingarna från Helsingfors.