Fickur, tillverkat av Johan Johaninpoika Könni (Yli-Könni)

Urmakarsläkten Könni i Ilmola (Ilmajoki) är berömd speciellt för sina ståtliga golvur samt tornur som tillverkades för offentliga byggnader. Könnis fickur är rariteter, även om t.o.m. ett flertal ur är omnämnda i litteraturen. Det här uret som köpts till nationalmuseets samlingar i november 2004 är det åttonde fickuret, som med säkerhet är en Könniklocka och det andra av dem som tillverkats av Johan Könni. Av de kända åtta ur har fem tillverkats av hans bror Jacob Könni (Ala-Könni). Tillverkaren av ett av dem har man inte med säkerhet kunnat fastställa. Av klockorna finns tre i samlingar av museer, de återstående är i privat ägo.

Johan Johaninpoika (Juho Juhonpoika) Könni (1782-1855) representerar tillsammans med sin bror Jacob (Jaakko) Könni-släktens tredje urmakargeneration. Efter att skiftet av släktgården förrättats år 1816 var Johan husbonde på Yli-Könni och Jakob på Ala-Könni.

De fickur som bröderna tillverkade är med undantag av ett numrerade och eventuellt använde de en gemensam löpande numrering. Den här klockan har nummer 2. Siffran står nedanom Johan Könnis signering. I de ur som Jacob tillverkade är det minsta kända numret 3.

I klockans urverk finns Gustav III:s monogram dvs. två G-bokstäver mitt emot varandra som  varandras spegelbilder och ovanför dem en krona.

Urets silverboett har tillverkats av silversmeden Isak Malmborg i Stockholm år 1811. I fem andra fickur som tillverkats av Könni är boetterna tillverkade av Malmborg, två är från 1806 och resten från samma år 1811. Troligtvis har någondera av bröderna köpt boetter av Malmborg under sina Stockholmsresor.

Urkedjan i silver är av typen bönkedja och av senare ursprung.  De har tillverkats av Carl Adolf Serander i Sundsvall år 1887. Vid den tiden har bönkedjan redan försvunnit ur modet på centrala områden, men tillverkades alltså ännu i Västerbotten. I ändan av kedjorna finns två nycklar, med den mindre drar man upp klockan, med den större flyttar man visarna. Den större nyckeln är gjord av en rikssvensk 1/12 riksdalers silverpenning från år 1777.

Uret är med all sannolikhet tillverkat under den ryska tiden och därför är Gustav III:s monogram i urverket och återanvändningen av den rikssvenska slanten som klocknyckel intressanta detaljer.

Urverket har s.k. kommagång, vilket är en relativt sällsynt urverkstyp i finländska fickur. Av urverkets delar är ett flertal av utländskt fabrikat, men tydligen har Johan Könni konstruerat urverket rätt självständigt. Klockans visare är de ursprungliga, vilket är sällsynt i ett fickur från denna tid. På vardera visaren finns en stjärnliknande figur som dekor.

Uret har tillhört en sydösterbottnisk, svenskspråkig bondesläkt i fyra generationer. Den sista ägaren berättade, att hans farfars far hade köpt klockan. Uret låg i en platt pappask då det kom till museet. Innanför locket stod skrivet med blyertspenna: "Könni klocka borde vara No 2 borde härstam från 1820 talet". Antagandena är således vad släkten kommer ihåg. Det första antagandet är bevisligen riktigt, det klarläggs då man öppnar urets lock på baksidan och tittar på signeringen. Det förmodade årtalet 1820 torde avse den tid, då uret har skaffats till släkten. Silverstämpeln från år 1811 i boetten  ger den tidigaste möjliga tidpunkten då uret har tillverkats. Man kan således anta, att klockan har tillverkats på 1810- eller 1820-talet. Hurdana kedjor det från början funnits i klockan är inte känt. Tydligen har en senare ägare till uret (kanske den andra generationen) skaffat de svenska bönkedjorna till uret.

Antti Metsänkylä