Näverdräkt

"Så här ser uniformen ut i det här landet"

Av näver, som är ett mycket böjligt och formbart material, har man tillverkat de mest olika föremål, förvaringskärl och skodon. Av näver har man vävt t.o.m. kläder, som till sist ofta hamnat i museernas samlingar som kuriositeter. De skickliga tillverkare av näverdräkt representerar en ständigt återkommande personlighetstyp: byorigineller som avviker från sin nära omgivning och gör vad de själva vill. Det originella, besynnerliga och avvikande beteendet har nästan alltid förorsakat starkt känslofyllda reaktioner. Personer som vandrar omkring i näverdräkt på olika håll i Finland, sådana som Kontti-Kustaa osv. kan närmast jämföras med grundtypen för en grupp byoriginell, uppfinnare, ett slags filosofer och grubblare, vilka har förekommit från slutet av 1800-talet dvs. den tid då industrikapitalismen gjorde sitt genombrott. De har försökt bevisa att det omöjliga kan bli möjligt, de uppfann evighetsmaskinen som skapade den ständiga rörelsen, nävervävarna ville visa att det gamla ordspråket "ei tule tuohesta takkia eikä akasta pappia" (övers: av näver blir det ingen rock och av käring ingen präst) inte längre stämde.

Bondsonen Juho Pietarinpoika Lankila från Kalajoki (f. 3.1.1798) lät fotografera sig i Uleåborg år 1878. Juho Lankila som varit jordbrukare, fiskare och idkat handel med lin från Tavastland och varit en ansedd nämndeman i häradet blev på gamla dagar sytningstagare. Som gubbe mindes han speciellt sina upplevelser från krigstiden. Under finska kriget hade han som tioåring sett på hur de egna soldaterna under retirerandet hade bränt den stora bron vid kyrkan och hur fienden besköt den nya prästgården med kanoner. Under det orientaliska kriget hade han med en själv tillverkat båt återvänt från en saltresa från Torneå, då ett engelskt örlogsfartyg den 18.7.1855 tog honom och hans kamrat till fånga. Av den dyrbara lasten på 47 salttunnor blev endast 3 tunnor kvar i båten, de övriga kastades i havet, när han efter några dagar blev frigiven. Då det turkiska kriget bröt ut följde han noggrant med vad tidningarna skrev om kriget. Han ägde ovanligt många böcker, bl.a. en finskspråkig geografibok och en världshistoria.

Som nästan 80-åring började han väva en näverdräkt som föreställde en soldatuniform. I den uppträdde han mot en liten avgift och berättade då att "så här ser uniformen ut i det här landet". Det var många som förundrade sig. I synnerhet när han ställde sig vid en skatteuppbördsplats samlades en stor skara åskådare. Han begav sig med en lastbåt ända till Uleåborg för att uppträda i uniformen och också här fortsatte framgången. Det berättas att även landshövdingen hade kommit för att betrakta mannen och fick bevisat att "visst blir det en rock av näver och till och med en mössa". Under sin resa till Uleåborg gick han också in i en fotoateljé. När gubben hade återvänt hem från sin resa och trött lade sig att vila, förde hans dotter säcken med näverdräkten från tamburen och brände upp den i en skogsdunge. Efter att ha blivit kallad nävergeneralens dotter skämdes hon djupt för sin fars uppträdanden. Sedan gubben lugnat sig efter den ilska som brännandet av kläderna framkallat började han ihärdigt att väva en ny likadan dräkt. Då hemfolket motsatte sig hans projekt måste han väva den i ett närliggande torp. Den nya dräkten blev inte färdig, för gubben dog 21.7.1879. Fotografiet har förvärvats till Studentavdelningarnas etnografiska museums samlingar vid samma tid.

Näverdräkten har skaffats till Studentavdelningarnas etnografiska museums samlingar år 1876 från Pielavesi. Tillverkaren är okänd. Till dräkten hör en hatt, som har samma form som Napoleons, en rock, väst, byxor, skor och handskar. En del av näverbanden har färgats blåa som det blåa i en uniform. Den nedre delen av det dubbla näverbandet har färgats med blåbär och utanpå löper ett ljust prydnadsband skuret i sicksack. Vid tillverkningen av hatten har man använt näverband med inskurna hack som dekor.

Pirkko Sihvo