Stop från Lövskär

Månadens föremål - Augusti 2007

"Herr Doktor. Här kan man få rikligt med mycket goda varor, men det är en aning dyrt ... Jag skickar nu den första sändningen. Jag ämnar ta till vara allt som är värdefullt... Högaktningsfullt V. Rikkonen" (övers.)

Så här skrev magister V. Rikkonen från Lövskär till dr. T. I. Itkonen vid Nationalmuseet i Helsingfors 23.11.1936.

Den nämnda sändningen, som antecknades i museets diarium den 5 januari 1937, innehöll 13 föremål, vilka köpts av personer bosatta på Lövskär och priset föranledde inte något problem: Nationalmuseet köpte dem till sina samlingar till det pris som Rikkonen hade betalat för dem. Under år 1937 och 1938 köpte man av Rikkonen ytterligare tre andra partier föremål, vilka han skaffat på Lövskär. De fyra partierna innehöll sammanlagt 48 föremål. Dessutom sålde han till museet 125 fotografier som han tagit av Lövskär. Motivet var i första hand fiske, sälfångst och byggnader. Han handlade i rätt tid, eftersom Lövskärsborna evakuerades första gången i oktober 1939, då krigshotet låg i luften och då man börjat underhandla om fred 1944 anslöts Lövskär till Sovjetunionen på samma sätt som de andra utöarna i östra Finska viken, vilka hade hört till Finland.

Stopet som finns på bilderna är en bröllopsgåva, som Eero Kääriä från Lövskär (i kyrkböckerna Erik Thomasson Kääriä) gjort som bröllopsgåva till sin dotter Anna Pietta (egentligen Beata) Kääriä (f. 25.5.1852). Stopet torde ha tillverkats den 18 mars 1874. Detta datum har tillverkaren ingraverat i stopets botten. Bröllopsdagen var den 31 mars. Äktenskapet blev kortvarigt: maken Tomas Bertilsson (som också hette Kääriä i efternamn) drunknade i oktober 1879.

I samlingen Suomen Kansan Vanhat Runot har man tagit till vara 285 dikter från Lövskär. Av dem har fem framförts av 83-åriga Anna Pietta Kääriä år 1935 och har nedtecknats av Aili Laiho. I en av dem nämns även ölstop och spisöl (taari).

Året därpå efter diktinsamlandet, på hösten sålde 84-åriga Anna Pietta Kääriä via V Rikkonen till Nationalmuseet det nämnda bröllopsstopet samt ett annat träföremål, ett klappträ, som hennes far hade gjort, samt två vadmalskaftaner. I det första partiet med föremål som Rikkonen levererade följande år finns ännu två föremål, som han köpte av Anna Pietta Kääriä, en liten svepask (vakka) och en nätkräckla, som hennes far hade tillverkat. På klappträet och kräcklans skaft finns årtalet 1855 och Kääriäs bomärke. Dessa har Eero Kääriä gjort då han under Krimkriget (Ålandskriget) var evakuerad till Ingermanland. Anna Pietta Kääriä dog som 90-åring 22.3.1943 på Lövskär, dit invånarna hade återvänt under mellanfreden. Hon blev begravd på fastlandet, på Metsäkulma begravningsplats i Kymmene.

Med stop avses i allmänhet ett dryckeskärl av trä med ett öra eller två öron. Ibland begränsas ordet till att avse endast kärl med två öron. Stopet har använts som dryckeskärl för malt- och mjölkdrycker. I södra Finland har det uttryckligen använts för maltdrycker, medan man åter i norr har använt det enbart för mjölkprodukter. I mellersta Finland har stopet använts för vartdera ändamålet. Det har varit ett bruksföremål som använts både till vardags och till fest. De finaste och mest dekorerade stopen är naturligtvis festkärl. I Alexis Kivis Sju bröder sjöng Eero följande visa om julen:

"Glädjens er och fröjdens er,
Vi har jul i huset;
vi har öl i såarna,
i stävorna och krusen;
vi har öl i såarna,
i stävorna och krusen!"

På Lövskär och på andra utöar i Finska viken var stopet uttryckligen ett kärl för maltdrycker. När en far gjorde en sådan bröllopsgåva till sin dotter kan man anta att den varit avsedd just för festbruk. Informationen om stop som tillverkats för bröllop är ganska knapphändig. I anslutning till bröllop är stopet ett ceremoniellt dryckeskärl, ur vilket man under festen har druckit öl, taaria (spisöl) eller svagdricka. Det sydkarelska spisölet som tillverkats av rågbröd som fått sötna nämns också i Anna Pietta Kääriäs bröllopsdikt. Det har också förekommit att man av bröllopsgästerna samlat in pengar i ett stop för brudparet. I Vaalimo Hannulas bok om Lövskär berättas det i detalj om hur det gick till på ett bröllop och här nämns även öl ett par gånger:" ... svärmor bjöd ur sitt stop som hon höll i handen en sup av ölet åt bruden och när bruden som lön för allting gav svärmor ett grant, vävt bälte, fick hon gå till bröllopsbordet med brudgummen." För bröllopet bryggdes öl, som var så starkt, att inte ens den största och kraftigaste mannen behövde dricka många stop av det för att bli ordentligt berusad."

Kärlets höjd, mätt från utsidan, är 14 cm. På grund av den dubbla bottnen är den inre höjden endast 11,5 cm. Den yttre diametern är 21 - 21,5 cm, den inre 19 - 19,5 cm (kärlet är således inte helt runt). Örat är på en höjd av 12 cm, föremålets högsta höjd är 25 cm. Kärlet rymmer cirka 3 liter och är utfört i laggkärlsteknik, troligtvis av envirke. På utsidan finns två band, ett övre nära ytterkanten och ett lägre som har funnits i höjd med den övre bottnen, men då kärlet har torkat har det glidit neråt. Två rader av svarta ringar, med en diameter på 1 cm går runt kärlets ytterkant.

Antti Metsänkylä