Kärl av furu

Då Finlands nationalmuseum öppnades för allmänheten den 31 januari 1916, hade museet redan omfattande samlingar från olika områden. Samlingarna bestod av föremål insamlade av Helsingfors universitet (tidigare Åbo akademi), Finska litteratursällskapet, Finska Fornminnesföreningen samt studentnationerna. Sedan år 1894 hade samlingarna kallats Statens Historiska museum. Det nya Nationalmuseet fortsatte att aktivt utöka samlingarna.

December månads föremål är ett prov på Nationalmuseets insamlingsverksamhet under öppningsåret. Museets amanuens Ebba Weilin köpte i september 1916 till de etnologiska samlingarna en grupp föremål från de norra delarna av Tavastland, från det område som numera kallas Mellersta Finland. En del av dem hade hon skaffat i Korpilax, en ort som tidigare hade hört till Jämsä moderförsamling, men blev en självständig socken 1861. I början av år 2009 sammanslogs Korpilax med Jyväskylä stad.

Föremålet är ett stort kärl, tillverkat av en utväxt från tall. Vid den tiden då föremålet skaffades skrev man i museets huvudkatalog på följande sätt:

Kärlet av furu (fi. pahkakuppi) från år 1800 är mycket stort och är försett med ett öra. Kärlet har tillverkats av utväxten från en tall som vuxit på gården Mikkola i Muurame by i samband med att man grävde grunden för huset. Kärlet har gått i arv i fem generationer tills det hamnade på gården Tuomisto och därifrån har det gått vidare till Ahvenlampi. Där täljde man det rent, eftersom det hade blivit alltför svart. Kärlet har använts för insaltning av fisk och som förvaringskärl för utsäde. Det rymmer 10 kappar [en kappe = 4,58 liter].

Efter att ha tittat i den gamla museikatalogen kan man ännu inte gissa sig till hur stort kärl det är fråga om, om man inte råkar komma ihåg utantill hur mycket en kappe rymmer och utföra en snabb räkneoperation. "Mycket stor" är nämligen ett ganska obestämt uttryck, ordet kopp är åter åtminstone i dagens värld missvisande. Kärlet kunde gärna kallas kar eller balja. Den utväxt som kärlet är tillverkat av har verkligen varit ovanligt stor. Det är svårt att lyfta kärlet, när det är tomt, genom att hålla i örat med bara en hand. Kärlets diameter är 68 cm och höjden är 28 cm. Örat är 22 cm långt.

Kärlets tillverkningsår har uppgetts vara 1800, vilket torde grunda sig på muntlig information och kan inte anses vara det exakta tillverkningsåret. Föremålet är stabilt och tätt och tillverkat av en enda utväxt. På grund av sin storlek har det varit användbart för de ändamål som nämns i katalogen, som kärl för insaltning av fisk eller för förvaring av utsäde.

Antti Metsänkylä