Chiffomanie

Scen från religionskrigens tid, chiffomanie av August Mannerheim

Scenen utspelar sig under perioden med fiendskap mellan katolikerna och protestanterna i Frankrike under den senare halvan av 1500-talet. Hertiginnan av Montpensier, Cathérine-Marie, var en av kung Henrik III:s ivrigaste motståndare - kungen var ansvarig för mordet på hertiginnans far, hertigen av Guise. Hertiginnan övertalade dominikanermunken Jacques Clément att mörda Henrik III år 1589. Scenen som August Mannerheim komponerat avbildar hertiginnan när hon intalar Clément till mordet; munken håller redan den blottade dolken i sin hand.

August Mannerheim (1805-1876) var statsmannasläktens svarta får. Han arbetade som ämbetsman i S:t Petersburg, Helsingfors och Stockholm men var olämplig både som ämbetsman och för arbetet i ämbetsverket. År 1845 blev han trots allt medlem i direktionen för Finlands Bank och år 1856 upphöjdes han till statsråd, år 1862 till kejsarens kammarherre och år 1866 till verkligt statsråd. Under hela sitt liv prioriterade han dock sina konstnärliga sysslor framför att eftersträva den karriär som släkten hade stakat ut för honom.

Den vidstående kompositionen är ovanligt dynamisk för August Mannerheim, vilket eventuellt förklarar varför verket är en aning tafatt. De flesta av hans chiffomanie-arbeten är porträttliknande bilder av kvinnogestalter. Bildernas fonder och gestalternas ansikten och händer är målade med akvarellfärger, dräkterna är sammansatta av tyglappar som skickligt arrangerats i öppningar som skurits i fonden.

På sin resa runtom i Europa som August Mannerheim gjorde 1827-1829 besökte han alltid då tillfälle gavs de mest berömda konstmuseerna, i Dresden, München och Paris, och att han fick betrakta mästerverken inom den europeiska målarkonsten har självklart påverkat hans val av motiv - också chiffomanie-arbetena hänvisar till och uppvisar direkta lån ur exempelvis Tizians och Rubens målningar.

August Mannerheims chiffomanier har ingen direkt förebild. Motsvarande människogestalter som sammanställts av tyglappar fästa på papper har gjorts till exempel på 1700-talet, men de är relativt sällsynta. August Mannerheims bilder som föreställer berömda historiska och mytologiska kvinnogestalter (och vissa andra som numera är mindre kända) och som han skapat genom att kombinera tyg och akvarellmålning är den raffinerade formen av tecknandet som han hade som hobby.

Jag skulle tro att August Mannerheims chiffomanie-hobby kan ha inspirerats av två faktorer: Den ökning i popularitet som akvarellmålningen upplevde i Frankrike på 1820-talet och den för romantikens era typiska beundran speciellt för medeltiden och renässansen. Den avgörande tidpunkten för båda dessa faktorer inträffar vid samma tidpunkt som August Mannerheim vistades i Paris i slutet av 1820-talet.

Akvarellmålningen fick officiellt fotfäste som en självständig konstgren först i England då sällskapet Society of Painters in Watercolours grundades år 1805 och snabbt började anordna regelbundna utställningar. Av de brittiska konstnärers verk som var med på utställningen Parissalongen år 1824 var tre fjärdedelar akvareller. Även om både pressen och kritikerna bemötte dessa negativt - tvivel väcktes både på grund av konstnärernas utländska bakgrund och av huruvida tekniken som använts i de småskaliga målningarna dög till annat än en kultiverad hobby - började flera parisiska konsthandlare ungefär samtidigt ta till sitt sortiment allt fler akvareller som målats av konstnärer från andra sidan Kanalen. Så småningom vände detta den franska konstkretsens inställning i en positiv riktning. Det blev allt populärare att samla akvareller i album och i början av 1830-talet tog också pressen positivt emot verken på Parissalongen.

Pionjärer inom akvarellmålning i Frankrike var den engelskfödde Richard Parkes Bonigton, av fransmännen Eugène Delacroix, vars intresse för akvarellmålning uppenbarligen väcktes efter ett besök till London år 1825. Han var också en av de skickligaste målarna speciellt när det gäller småskaliga akvareller med historiska motiv.  I synnerhet historiska motiv och personmotiv ansågs vara sådana som den stora allmänheten hade intresse för. Delacroix målade ett flertal akvareller med historiska och litterära motiv. Andra konstnärer som behandlade samma teman var Camille Rocqueplan, Alexandre-Gabriel Decamps och R. P. Bonington.

I Frankrike blev en av romantikens kulmen inom bildkonst Delacroix' lovordade illustration till Goethes diktverk Faust (1826-1827, utg. 1828), även om just detta verk aldrig spreds särskilt vitt. Delacroix illustrerade med enstaka bilder eller i sin helhet också andra litterära verk såsom Walter Scotts Bruden från Lammermoor (ung. 1824), Goethes Götz von Berlichingen (1826-1827) och lord Byrons The Corsair (1831). Han hittade motiv också i Frankrikes historia (till exempel Frans I och hertiginnan av Estampes, 1827).

Den för romantiken karakteristiska beundran för medeltiden inspirerade förutom konstnärer, också tidsepokens societeter. Den 11 mars 1829 ordnade hertiginnan av Berry en maskeradbal i Paris dit gästerna kom iförda kostymer från 1500-talet. Av denna Quadrilles de Marie Stuart-bal publicerades en bildserie med 28 färglitografier som presenterade klädprakten - och prakten i övrigt - på festen. Av en händelse vistades August Mannerheim på sin resa nära denna tidpunkt i Paris, från november 1828 till mars 1829, och även om själva festen förmodligen inte var inom hans räckhåll kan man tänka sig att han åtminstone följde med det som skrevs om den.

Dessa influenser, som jag alltså förmodar August Mannerheim har fått speciellt i Frankrike, - de småskaliga akvarellerna som föreställer särskilt historiska motiv och personer och deras växande popularitet å ena sidan och romantikens allmänna intresse för medeltidens och renässansens historia, personer och mode å andra sidan - har kunnat bli påstöten för August Mannerheims egenartade konsthantverksform. Redan det pseudofranska ordet som han alstrat, chiffomanie, ger antydan om att inspirationen har något att göra med Frankrike (un chiffon, tyglapp och antingen une manie, passion, mani eller manier, hantera).

Bilden hör till samlingen med 102 chiffomanie-bilder av August Mannerheim som har donerats till Nationalmuseet av Brita von Haartman.

Jouni Kuurne