Sadel

Drottning Kristina (1626-1689) ärvde som sexåring Sveriges tron, då hennes far kung Gustav II Adolf stupade i Lützen år 1632. År 1654 chockerade och förargade drottning Kristina sina undersåtar och lutheranerna i Europa genom att överge sitt fädernesland och sin religion. Kristina konverterade till katolicismen, avsade sig kronan och flyttade till Rom. Ännu vid denna tid hotades den som hade övergått till katolska läran med dödsstraff i Sverige.

Till Kejserliga Alexanders-Universitetets (nuv. Helsingfors universitets) museum donerades 1833 en sadel, som sades ha tillhört drottning Kristina. Eftersom sadeln är en herrsadel, är det troligt att denna tradition inte är sann.

Den mångsidigt begåvade Kristina hade fått en målmedveten och manlig utbildning till regent. Hon stödde konsten och vetenskapen på många vis, och hon var inte intresserad av kvinnans traditionella uppgifter. Regenten, som höll ett ståtligt hov, intresserade sig gärna för fäktning, jakt och ridning. Man såg Kristina rida nästan varje dag, men i damsadel.

Dyrbart dekorerade sadlar i barockstil införskaffades 1647-1650 från Frankrike inför drottning Kristinas kröning: 15 herr- och 5 damsadlar. Museets sadel har ett mönster som snarare är i renässans- än i barockstil - sadeln kan alltså härstamma från tiden före Kristinas regeringstid. Nationalmuseums sadel har reliefmönster av silverspunnen tråd, delvis förgylld. Sitsen är av sammet och sadelknappen är försilvrad. Det är frågan om en gammal och värdefull sadel, som mycket väl kan härstamma från det svenska hovet, men drottning Kristina har knappast använt den. Det är känt att det från Kristinas rustkammare gavs sadlar i gåva eller till låns. Möjligen är museets sadel med sin anekdot en dylik gåva.

Satu Frondelius