KOMET RG25 -elvisp

Denna lilla elektriska apparat möjliggör en inblick i Östeuropas närhistoria, i tiden efter andra världskriget. De allierade, dvs. USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen, som vann kriget mot Tyskland, delade in landet i ockupationszoner år 1945. Varje ockupant hade starka stridskrafter i sin egen zon, och allt hölls under strikt kontroll. Man strävade småningom efter att normalisera läget, och år 1949 grundade man två tyska republiker istället för zonerna. De västliga ockupanternas zoner förenades till Tyska Förbundsrepubliken (Bundesrepublik Deutschland) medan Sovjetunionens zon blev den Tyska Demokratiska Republiken (Deutsche Demokratische Republik).

I vardagsspråk kallade man dem Väst- och Östtyskland. Östtyskland hörde till de Östeuropeiska länderna som var i Sovjetunionens intressesfär och där det socialistiska systemet härskade. Båda länderna var även medlemmar i var sin försvarsallians, Västtyskland hörde till Nato och Östtyskland till Warszawapakten. Den tyska delningen varade till 1990, då de båda republikerna förenades.

Östtyskland lämpade sig inte för tung industri, eftersom landet inte hade betydande naturresurser. Sålunda fick landet tillverkning av maskiner och elektrotekniska apparater samt andra slag av lättare industri på sin lott, enligt den ekonomiska arbetsfördelningen som planerades på 1950-talet i Sovjetunionen för de östeuropeiska länderna. Östtyskland hade den högsta levnadsstandarden bland östblocksländerna i Europa och landets industri var den längst utvecklade i området. Ändå uppvisade den statliga ekonomin ett underskott och i slutet av 1980-talet, före föreningen med Västtyskland, var landet på branten av en såväl ekonomisk, politisk som social katastrof.

Landets mycket väl utvecklade industri för konsumtionsvaror var långt en exportindustri. Även till Finland importerade man östtyska elapparater avsedda för hemmabruk. I serien månadens föremål har vi tidigare (i december 2007) presenterat elektriska julgransljus, Weihnachtsbaumbeleuchtung.

Den första modellen av elvispen KOMET hade typbeteckningen RG 5, vilken åtföljdes av den nyare modellen RG 25. Än idag förekommer diskussion om dessa apparater i tyska diskussionsspalter. De är efterfrågade men svårtillgängliga. Konsumenterna verkar anse att de har goda bruksegenskaper och är mycket hållbara. Även samlare som inspirerats av "ostalgi", d.v.s. DDR-nostalgi, och som förutom i Tyskland finns i flera andra länder, skaffar sig dessa apparater. Flera andra hushållsapparater tillverkades också under namnet KOMET.

Apparaterna tillverkades av VEB Elektrogerätenwerk Suhl, som senare uppgick i koncernen VVB Elektrische Konsumgüter. (VEB = Volkseigener Betrieb, Det folkägda företaget, VVB = Vereinigung Volkseigener Betriebe, Förbundet för folkägda företag hör båda till central östtysk terminologi.) Från och med år 1969 tillverkades apparaterna under produktnamnet AKA electric. Företaget gjorde reklam för sina produkter i östtysk TV med sloganen:"in jedem Haus zu Hause" (hemma i varje hem).

Vispen som kom till Nationalmuseets samlingar vårvintern 2012 är av modellen KOMET RG 25. I bottnen på apparaten finns logon AKA, vilket antyder att den härstammar från 1960-70-talsskiftet. Till apparaten hör fyra parvis använda vispar. Om personen som använde vispen vet man att hon hette Laura och hade som en ung dam flyttat från Karelen till Helsingfors år 1936, och att hon blev hemhjälp hos en familj som var bosatt i Mejlans. Hon hade för avsikt att återvända till sina hemtrakter om några år, men ödet ville annat: Hennes hemort Uuras hade hört till Johannes kommun, som sammanslogs med Viborg år 1936 och hörde således till området som i fredsprocessen efter kriget blev på den sovjetiska sidan.

Laura stannade i Helsingfors och förblev nästan hela sitt liv hemhjälp och barnskötare hos samma familj. Under sina sista år bodde hon i en etta i samma hus i Mejlans. Vispen skaffades till familjens kök åt henne. När hon flyttade till sin egen bostad fick hon vispen med sig. Det berättas att Laura var en skicklig matlagerska, som tillredde mat till sig själv i sin bostad ännu som 90-åring. Vispen har uppenbart varit i flitig användning, fastän det hårda plastskalet är utan skråmor.

Antti Metsänkylä