Pannunderlag eller jästkrans från finnskogarna i Sverige

Månadens föremål - Juli 2015

Det böjliga föremålet är ihopsatt av träbitar som överlappar varandra. Eventuellt skulle man kunna jämföra det med ett pärlband – det kan släppas ut på längden eller böjas till en krans. Böjd till en krans är föremålet ett bra pannunderlag och det var också som ett pannunderlag som föremålet överläts till Reponen och katalogiserades året därpå i Nationalmuseets samlingar.

Ett föremål likt detta hade också ett annat användningsändamål: i det lagrades jäst för bakning eller ölbryggning. Jästen hölls på plats i vecken mellan de böjda träbitarna. När jästen behövdes, öppnades kransen som sedan lades rak i deg- eller ölkaret. Där släpptes jästen ut för att göra sitt jobb. I detta syfte kallades föremålet på svenska jästkrans, på norska gjærkrans.

Denna typ av föremål förekommer på många håll i Skandinavien. I Finland är de sällsynta men inte helt okända. En direkt motsvarighet till det svenska namnet, jästkrans eller jästring har jag inte påträffat i finskan. Till exempel på den norska webbplatsen Digitalt museum, https://digitaltmuseum.no/, finns när denna artikel skrivs sexton jästkransar från olika museers samlingar, varav femton kallas gjærkrans och en bordskåner, alltså bordsskonare, pannunderlag.

På den motsvarande svenska webbplatsen, https://digitaltmuseum.se/, är antalet 64. Nio av föremålen kallas jästkrans medan resten har fått namn efter sitt andra användningsändamål och heter pannring, pannkrans, pannunderlag eller grytring.

Utifrån föremålen i museisamlingarna skulle man kunna förmoda att föremålet i Norge främst använts för lagring av jäst, medan användningen som pannunderlag ser ut att vara vanligast i Sverige. Å andra sidan, om jästlagring är föremålets ursprungliga användningsändamål och användningen som pannunderlag ett senare, sekundärt syfte, kan inga specifika slutsatser dras utan att utreda när föremålen har införts i samlingarna.

I Finland förvarades jäst oftast i en så kallad jästhund (hiivakoira), en tuss korta linfibrer som blivit över från linbråkning (kallades även tappuratukko).

Föremålet i Nationalmuseets skogsfinnesamling var sannolikt ursprungligen tillverkat som en jästkrans, men användes senare enbart som pannunderlag. När föremålet överläts till museet har man inte känt till andra användningar. I vilket fall som helst är det troligt att skogsfinnarna anammat användningen av denna föremålstyp först när de bosatt sig i mellersta Skandinavien.

Två tidigare månadens föremål som kommer från Astrid Reponens skogsfinnesamling:
Kaffekross – juli 2008 Gaffelplog – november 2014.

Astrid Reponens skogsfinnesamling visades i utställningen Skogsfinnar på Nationalmuseet 2015.

Antti Metsänkylä