Rökpörtet från Karelen

Rökpörtet som stått på markerna som tillhört gården Innanen i Pajasyrjä by i Jakimvaara kommun köptes till det nybyggda Nationalmuseets inredning 1913. Flyttningen av rökpörtet föregicks av flera år av förberedelser som inleddes redan 1908. Amanuens U. T. Sirelius vid dåvarande Statens historisk-etnologiska museum (senare Nationalmuseum) hade på sin materialinsamlingsresa till Karelen fäst uppmärksamhet vid denna byggnad som han beskrev som ”ett ovanligt karaktäristiskt rum med ett trevligt utseende”. Först var tanken att rökpörtet skulle komplettera serien med stuginteriörer från landskapen som planerats till Nationalmuseet, men i slutändan förverkligades planen bara i fråga om rökpörtet. Fölisö friluftsmuseum som var under byggnad ansågs ersätta interiörerna. Det karelska rökpörtet inkluderades ändå i museiutställningen, eftersom det ansågs vara ett oersättligt exempel på den tidiga utvecklingen av möbler i vårt land.

Rökpörtet från Jakimvaara hade låtits bygga av Antti Siili och ovanpå dörren hade man ingraverat årtalet 1836. I början av 1800-talet bodde en stor del av landsortsbefolkningen ännu i pörten som saknade rökkanaler. Utvecklingen av byggnader framskred i olika tempon på olika håll i landet: snabbast var förändringen i landets västra delar där den största delen av befolkningen vid ingången till 1880-talet redan hade gått över till boningsrum med rökkanaler. I östra Finland var utvecklingen långsammare och där fanns det på vissa platser ännu 1880-talet dubbelt så många rökpörten än pörten med rökkanal.

Rökpörtet från Jakimvaara bildade en för Karelen typisk helhet som omfattade rökpörtet, en bod mittemot det och en farstu med tak mellan dem. I början av 1900-talet hade detta ålderdomliga pörte som var i dåligt skick belagts med eldningsförbud, eftersom det låg i den omedelbara närheten av en ny bostadsbyggnad och inte längre var brandsäkert. Man beslutade att till Nationalmuseet köpa endast den byggnadshalva som bestod av rökpörtet. Den låga fönsterlösa ouppvärmda boden av rundtimmer som använts som matförråd kom inte till museet med pörtet.

Man ville att rökpörtet som flyttades till museet skulle representera en så ålderdomlig byggnad som möjligt. Problemet blev fönstrena i Jakimvaara pörte som redan var glasade. Glasrutor i fönstren hade börjat bli vanligare under den första halvan av 1800-talet och till en början användes glasrutor i pörtets mest värdefulla del, på fönstrena i hörnet med bordsändan eller på bakväggen. Samtidigt gjordes dessa fönsteröppningar större än de andra. Vid sidan av glasrutor bevarade man ändå ofta fönsterluckan som kunde dras framför glasrutorna till natten. Fönsteröppningar med luckor bevarades längst på sidoväggarna. För att säkerställa ålderdomligheten beslutade man att byta ut stockarna med glasfönster på Jakimvaara rökpörtes sidoväggar mot stockar som fortfarande hade kvar fönsterluckorna. Dessa hittade man i ett rökpörte som stått i byn Lahdenmaa i Kirvus kommun. Bakväggens originalfönster med glasrutor behölls i Jakimvaara rökpörte. När rökpörtet till slut flyttades till Helsingfors hade man för att minska fraktkostnaden och spara plats sågat pörtets stockar itu. Rökpörtet placerades i anslutning till Nationalmuseets Kalevalarum dit man samlat bland annat Kalevalaupplagor från olika tider och på olika språk, byster av runosångare, instrument, talismaner och runstavar. Enligt den ursprungliga planen skulle rummet dekoreras med fresker med Kalevalamotiv som beställts av Akseli Gallen-Kallela, men denna plan var man senare tvungen att avstå från på grund av kostnadsrelaterade orsaker.

Rökpörtet från Pajasyrjä by i Jakimvaara är en av de första helheterna som införskaffats till museet och vid sidan av Jackarbysalen den enda bevarade ursprungliga delen av Nationalmuseets inredning. Rökpörtet representerar på ett betydelsefullt sätt den finländska folkliga livsstilen och den befolkningsdel som bildade majoriteten av vårt lands befolkning.

Rökpörtet visas på avdelningen Ett land och dess folk som tillhör Nationalmuseets basutställning, i rum 220 på museets 2a våning.

Raila Kataja