Månadens föremål - Januari 2017

Det är inte mycket som har ändats på knappt 300 år: människans nyfikenhet riktas fortfarande till samma saker. Världens längsta människa idag, turken Sultan Kösen, 251 cm. Hans längd har även uppmätts till 254,3 cm. Bild JK. I mittskeppet i Grote Kerk i Haarlem, det vill säga katedralen Sankt Bavo, har man i en vitkalkad pelare högt uppe fällt in ett svart streck av marmor och bredvid det skrivit namnet Daniel Cajanus 2,64 m. I samma pelare finns i upplysningens anda, i den vetenskapliga jämförelsens namn även en notering om längden på en mycket kortvuxen man: Simon Jan Paap 84 cm. Dessa gamla anteckningar från olika tider kan ses ännu i dag.

Man kan utan tvekan säga att Daniel Cajanus var en världsberömd finländare på 1700-talet. Han var berömd på grund av sin ovanliga längd. Utifrån porträttet som behandlas här har man uppskattat hans längd till 247 cm, men uppgifterna varierar beroende på källan. Cajanus skjorta som har bevarats i Haarlem är 240 cm från ärmhål till ärmhål och utifrån detta kan han väl ha varit över 240 cm. I texten på porträttet anges längden till 7 fot och 10 tum, det vill säga ungefär 238 cm.

Daniel Cajanus (1703–1749) föddes i Paldamo där hans far var kaplan. Även familjens namn som på latin betyder ”kajanaländare” hänvisar till Kajanaland. Daniel var yngst av sju barn. Två av bröderna blev präster, tre handelsmän, den enda systern gifte sig med sockenskrivaren i Lochteå. Ingen av de andra familjemedlemmarna var ovanligt lång. Under stora ofreden under Daniel Cajanus barndom och ungdom anföll ryssarna flera gånger även Kajanaland och orsakade förstörelse där. Hans farbror fördes som fånge till Astrachan. Då oroligheterna var förbi, kanske omkring 1723, lämnade den tjugoårige Daniel Paldamo och återvände aldrig mer till sina hemtrakter.

Man känner inte till alla av Daniel Cajanus skeden i Europa, men man vet att han tjänstgjorde som fanbärare eller kornett för kurfursten av Sachsen, August den Starke, sannolikt i Augusts residensstad Dresden på 1720-talet. Då kungen dött 1733 åkte Cajanus runt i Europa och framträdde både i hov och bland folket. Åren 1734–1742 besökte han flera gånger Haarlem i Holland och London två gånger. I en dagstidning i London publicerades 1734 en annons där man gjorde reklam för att ”den längsta personen som någonsin skådats här” kunde ses på ett lokalt värdshus, naturligtvis mot en rimlig inträdesavgift. Genom att framträda kunde Cajanus förutom försörja sig även samla på sig en liten förmögenhet.

1745 bosatte sig Daniel Cajanus i Haarlem där han levde sina sista år som en lokal berömdhet och dog den 27 februari 1749. Begravningen var en betydande händelse i staden och hans kista sänktes ner i katedralen Sankt Bavo. Han hade hållit kontakt med syskonen per brev. Uppenbarligen hade han träffat endast en av sina bröder en gång.

1742 publicerades en biografi om Daniel Cajanus som även om den till största del är en fantasiprodukt är ett bevis på hans berömdhet. Om hur många icke-kungligheter eller icke-krigshjältar publicerades på 1700-talet biografier under deras livstid?

Målningen på nationalmuseet har sannolikt beställts av John den andra hertigen och jarlen av Montagu. Hertigen var känd som excentriker med sina speciella hobbyer och intressen, så han kan väl ha velat ha ett porträtt föreställande en livslevande jätte i naturlig storlek. Målningen hängde sannolikt i det av hertigen ägda Boughton House i Kettering i Northamptonshire och senare i Dalkeith House i Skottland nära Edinburgh dit den ärvdes då hertigen av Montagus sondotter ingick äktenskap med hertigen av Bucchleuch. Daniel Cajanus porträtt köptes till nationalmuseet 1975 från ett konstgalleri i London dit det hade skaffats från hertigen av Bucchleuchs samling i Skottland.

Porträttet har målats av den flamländskfödde Enoch Zeeman (Seeman) den yngre (1694/5–1744) i London 1734. Samma år hade Zeeman målat ett porträtt av hertiginnan av Montagu och han målade porträtt i helfigur även av kung Georg II och drottning Caroline. Daniel Cajanus är avbildad i en så kallad polsk dräkt, kanske som ett minne av tiden i August den Starkes tjänst. Turbanen har emellertid lagts till dräkten för att ge extra exotik, och som en hänvisning till osmanerna kanske även lite krigisk extra färg.

Att låta måla ett porträtt är ett tecken på att en ovanlig individ som Daniel Cajanus förutom nyfikenhet även väckte viss respekt hos människorna för sin ovanlighets skull och därför ansåg man att han var värd ett dyrt porträtt. Målningen placerar sig i den långa traditionen av europeiska representationsporträtt.

På grund av dess väldiga mått har porträttet av Daniel Cajanus tyvärr inte ställts ut på länge.

Jouni Kuurne