Månadens föremål – Juni 2019

Finland har den sjätte största myrarealen i världen. Av den ursprungliga myrarealen återstår en tredjedel. Dikade våtmarker har också börjat återställas till sitt naturliga tillstånd för att fungera som kolsänkor. Myrmarkerna har genom tiderna varit viktiga för finländarna. På myren har man plockat bär och myrmarken har bearbetats för att användas som åkrar, skogsbruksmark och i torvproduktionen. Myrarna har även varit viktiga ängsmarker.

Innan vallodling på åkrar blev vanligare skördades gräs på naturängar där det växte olika vilda gräsväxter och starr. Naturängarna var allt från våta ängskärr till torra ängar. Fuktiga torvängar var de bästa ängsmarkerna. Det var viktigt att bärga tillräckligt mycket hö för att kunna ge djuren så bra foder som möjligt under vintern när det inte fanns något ätbart utomhus. Och stora mängder hö behövdes minsann om man hade djur: en arbetshäst åt dagligen ungefär åtta kilo hö, en ko i sin tur 4–8 kilo. En stor del av sommaren gick åt till att samla mat åt djuren.

Gräset slogs med lie och samlades upp för transport med häst. Slåttermaskiner blev vanligare senare och innan det fanns traktorer på gårdarna drogs de av hästar. På fuktiga, sumpiga myrar sjönk hovarna lätt djupt i myren om hästen inte hade speciella myrskor. Förutom på myrmarker användes myrskor till exempel på våren när man röjde sly på våta åkrar.

Skorna fungerade på samma sätt som snöskor och förhindrade att hoven sjönk ner i den mjuka, sumpiga marken. Hästen kunde bara ha två myrskor, som då sannolikt sattes på bakhovarna, eller så hade den myrskor på alla hovar. Det lär ha tagit en stund innan en ovan häst lärde sig att gå med myrskorna.

Myrskorna är några centimeter tjocka brädbitar med rundade framkanter. I mitten på myrskon har man ofta snidat en skåra med formen av en hästsko. Myrskon fästes på hoven med en järnskena som kunde dras åt så att den passade hoven. Dessutom hölls myrskon på plats med en järntapp på brädan.

Myrskor som ser hemmasnickrade ut kan vara gjorda av bonden själv, men kan även vara köpta. Fästmekanismen är ofta likadan och även om trädelen är hemmasnickrad kan metalldelen vara köpt.

Man vet att myrskor har använts åtminstone i Europa och USA. I USA patenterades myrskons (marsh horseshoe) fästmetod av W.H. Bordner den 10 maj 1898. Patenten gällde den snabba på- och avtagningen av skon.

Myrskorna som donerades till Nationalmuseet våren 2019 har tillhört Matti Nevalainen (1870–1962) som var född i Eno. Familjen med sju barn bodde från och med 1916 i Törisevä, i byn Heinävaara i Kiihtelysvaara på Riihikangas skattehemman som Matti köpte. Man vet att myrskorna användes i början av 1900-talet.

Leena Furu-Kallio

Källor:

Ranta, Sirkka-Liisa. Hellettä, heinäpoutaa: heinänteon kulttuurihistoriaa. Helsingfors: Finska Litteratursällskapet, 2006.

Pesonen, Hannu. Liinaharja: suomenhevosen taival. Helsingfors: Otava, 2007.

Webbplats Google Patents:läs här (hänvisning 3.5.2019)