Miniatyrmodell av tjärångare

Månadens föremål – September 2020

Det har byggts miniatyrmodeller av sjöfarkoster under årtusenden. Motiven för byggandet har varierat från religiösa till teknisk-praktiska. I överklassens gravar från det forna Egypten har man hittat miniatyrmodeller av båtar som ansågs vara till nytta för den avlidna i livet på andra sidan. Kyrkbåten är en typ av votivmodell som även förekommer i Finland och som oftast har varit en sjöfarares tack för högre makters beskydd i farliga situationer. Mera världsliga typer av fartygsmodeller representeras av de så kallade sjömansmodellerna, det vill säga fartygsmodeller som tillverkats av sjömän. I det fallet har modellen ofta varit ett minne av ett fartyg som byggaren själv seglat med.

De rekonstruktioner av fartyg som vetenskapssammanslutningar och museer har låtit tillverka har krävt noggrannare överensstämmelse med sitt original, liksom de varvsmodeller som rederierna beställt. Med testmodeller har egenskaperna hos fartyg som ännu befinner sig på ritbordet testats. Lek och tidsfördriv har ofta huvudrollen när det är frågan om radiostyrda modeller som byggs från färdiga byggsatser. Däremot kan större, bemanningsbara fartygsmodeller användas för fartygshanteringsutbildning i sjöfartsutbildningen. Speciellt före den digitala revolutionen användes miniatyrmodeller också mycket för bland annat filmindustrins behov.

En högklassig fartygsmodell ger en autentisk och komplett bild av objektet och fungerar också som ett utmärkt dokument över ett fartyg som inte längre existerar. Även om modern teknik är till stor hjälp vid byggande av noggranna fartygsmodeller så är byggandet av en högklassig modell fortfarande ett verkligt hantverk.

Tjärångare var en lastfartygstyp med tjärat träskrov som användes på Saimens område från 1800-talets slut till 1960-talet. Fartygen konstruerades speciellt med tanke på dimensionerna hos Saima kanals slusskammare, så att de så effektivt som möjligt kunde flytta last från sjöområdet till havet och tvärtom. Tjärångare hade typiskt en dräktighet kring 100–140 nettoregisterton och den viktigaste lasten var trä, som före Finlands självständighet transporterades i stora mängder längs Saima kanal speciellt till Sankt Petersburg. Under tiden mellan självständigheten och andra världskriget styrde en stor del av ångbåtarna till Helsingfors, men även Viborg och andra exporthamnar i Finska viken besöktes. Som längst sträckte sig resorna ända till Norge. Under fartygstypens blomstringstid på 1920-talet trafikerade nära 200 tjärångare på Saimen.

Ari Väärikkälä som avled 2015 var en av vårt lands mest uppskattade modellbyggare. Finlands sjöhistoriska museum har i sina samlingar flera båtmodeller som han byggt, till exempel fornbåten från Mekrijärvi, passagerarångfartyget s/s Saaristo, galeasen Evin och bogserbåten s/s Halla XVII samt en modell av en holländsk flöjt från 1600-talet. Till den senare hör en videofilm som visas i Sjöhistoriska museets huvudexposition. Genom filmen kan besökaren bekanta sig med de många faserna av modellbygget med modellbyggaren själv som berättare.

Till Väärikkäläs produktion hör även den miniatyrmodell av tjärångaren som visas, där vägen från tanke till utställning tog längre tid än vanligt. Väärikkälä hade redan på 1970-talet börjat skissa på bygget av en modell av en tjärångare tillsammans med sin vän Erkki Riimala. Åren gick och många andra modeller skapades i mästarens händer. Tjärångarplanen glömdes inte bort men fick vänta på sin tur ända till slutet av 2006 då ett avtal om att bygga en tjärångare slöts för Finlands sjöhistoriska museums nya huvudexposition i Maritimcentret Vellamo.

Eftersom målet var att beskriva en fartygstyp, inte ett enskilt fartyg, var undersökningarna som föregick modellbygget också något avvikande. Som förebild användes i huvudsak fartygsritningar som gjorts vid Laitaatsillan Telakka 1921 samt tjärångaren Mikko, byggd 1914, som numera ingår i Nyslotts landskapsmuseums samlingar. Förebilderna följdes dock inte slaviskt: bland annat byttes den ovanliga, runda aktern i ritningarna mot en platt akter som var mer typisk för tjärångarna.

Skrovet i modellen i skala 1:25 gjordes av nästan 150 år gammal kärnfuru som av en lycklig slump hittades i ett rivningshus. Varje bordläggningsplanka är formsågad, basad och monterad på sin plats. En del motsvarar tretums, en del fyrtums plank, allt enligt originalritningarna. I plankorna har det slagits fler än 4 000 stycken 0,8 millimeters tränaglar, alla separat snidade ur björk för detta ändamål. Modellen vore inte komplett utan tjärning av skrovet.

Som modellbyggare var Ari Väärikkälä känd för sin kompromisslösa inställning till detaljer och autenticitet. För honom var det självklart att modellen av ett spantbyggt fartyg byggs på böjda spant, inte på vanligt trä. Fartygets last av björkved är gjord av små björkgrenar som har täckts med björknäver. Detta ger intryck av enmeters vedklabbar. När det gäller m

aterial så skulle kravet på autenticitet följas i så hög utsträckning som möjligt och detaljerna skulle inte bara se ut exakt som originalet utan även fungera om det var möjligt. Så har tjärångarens vinscher, ankarspel, roder och till och med ett litet skruvstycke inne i båten gjorts fungerande.

Avvikande från andra modeller som Väärikkälä byggt finns en tvärsnittsöppning i båtens sida där man kan bekanta sig med fartygets maskinrum. Lösningen är smart, ångmaskinen är ju fartygets hjärta och för många den intressantaste delen. I taket av det överdådigt detaljerade maskinrummet har en liten spegel monterats så att även detaljer som inte annars är synliga kan ses av besökaren. Nödvändig belysning fås genom tre ljusfibrer som dolts i fartyget.

Som ett konkret minne av upphovsmannen finns en stuveriarbetare som skjuter en vedkärra längs landgången. Figuren är snidad i klibbal och som modell har ett fejkat fotografi använts där modellbyggaren själv skjuter kärran – naturligtvis iförd rätt slags arbetskläder för 1920-talet. Vedkärrorna har tillverkats enligt bilder och mått från Nyslotts landskapsmuseum och bär björkved motsvarande 1,5 mått. Kroppsspråket hos den kraftiga gestalten låter oss ana en arbetskarl: lastning var inte något som gjordes halvhjärtat, detsamma gäller bygge av fartygsmodeller.

Tjärångaren är utställd i Finlands sjöhistoriska museums huvudexposition Polstjärnan, Södra korset.

Timo Kunttu

Video Pienoismallien lumoa. Mestarimallinrakentaja Ari Väärikkälä, öppna här.

1 2
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.
1 7
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.
1 8
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.
1 1
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.
1 3
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.
1 4
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.
1 5
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.
1 6
Foto: Marja Mattila, Finlands sjöhistoriska museum.