Skulptur föreställande en bodhisattva

Månadens föremål - Februari 2021

Efter att ett föremål kommer till museet och klassas som museiföremål behandlas det på ett särskilt sätt. Föremålet får ett nummer som diarieförs och märks fysiskt på själva föremålet. Sedan bedömer vi vilka konserveringsåtgärder som behövs för föremålet och fotograferar det. Slutligen förvaras det med beaktande av de fukt- och temperaturförhållanden som materialet kräver.

Precis lika viktigt som detta är att föremålet katalogiseras. Föremålet bär med sig en bit historia, både i sina fysiska egenskaper och de medföljande muntliga eller skriftliga uppgifterna. Därför lagras all information om föremålet, bland annat uppgifter om dess användning, mått och material i vårt system för samlingsförvaltning. Informationen behövs även för utställnings- och forskningsverksamheten. Föremålets material och tillverkningssätt ger oss information om tillverkarna, deras behov och färdigheter, medan föremålets yttre och spåren efter användning berättar om föremålets kulturella kontext.

Ibland skaffar museet bara ett eller flera föremål åt gången men det är även vanligt att en större föremålshelhet eller samling får sitt eget huvudnummer. Med tanke på våra utomeuropeiska, etnografiska samlingar utgörs dessa till exempel av föremål som har samlats in genom fältarbete eller fåtts via testamenterade donationer eller från till exempel en avliden släktings kvarlåtenskap. Föremål som samlats av forskare är väldokumenterade men vid föremål som farfars farmors moster skaffade i fjärran land för några generationer sedan, eller om en samling som en entusiast samlat på sig under årens lopp, har vi inte alltid exakt kunskap om anskaffningen av föremålet eller ens vad det har för ursprung.

I sådana fall kan det vara svårt att identifiera föremålet. Ett exempel på detta är den buddhistiska skulptur som vi valt till månadens föremål. Skulpturen kom till Finlands Nationalmuseum 1961, som en del av en testamenterad gåva bestående av cirka femhundra föremål. Samlingen innefattar framför allt östasiatiska rituella föremål som vicehäradshövdingen och samlaren Eric Idestam (1900–1960) köpt i bland annat antikvitetsaffärer i London. För vissa av föremålen finns närmare uppgifter om inköpet men det är inte alls fallet för alla. För den här skulpturen har ursprungslandet i katalogen angetts med ett osäkert ”Japan?”.

Vid katalogiseringen utarbetas även en fysisk beskrivning av föremålet, även om samlings- och konserveringscentret numera också fotograferar alla föremål i identifieringssyfte. I huvudkatalogen anges följande för detta föremål:

"Skulptur, förgylld brons, föreställer ett gudaväsen med människoansikte och två händer som sitter på en 8-hörnig klockliknande lotussockel. Benen är böjda framåt och nedåt. Vänster arm är böjd i midjehöjd och håller i ett kort, rulliknande föremål med ett band runt mittdelen. bandet faller ned i famnen och fortsätter till höger hand som vilar på knäet. Kronliknande huvudbonad med en bred ”tofs” på hjässan. Försedd med en avtagbar bakgrund med avsmalnande topp, ett runt hål i mitten och präglade dekorationer. Höjd ca 31 cm.” Det finns även en litteraturhänvisning i beskrivningen: "Jfr sockeln Toshimitsu: Japanische Plastik, Pl. 162”.

På detta sätt hade man dokumenterat informationen om skulpturen som kommit till Finland via London från Östasien och slutligen hamnat på Nationalmuseet. Även om föremålets existens förändras efter att det kommit till museet, är dess liv ändå inte slut. Också denna skulptur visades på en utställning över buddhistiska föremål 1980, men även då var identifieringen osäker. I utställningskatalogen antogs den otroligt vackra skulpturen ha kommit från Kina. Gudaväsendet som sett många tidevarv och mycket liv antogs vara Wen-shu, den kinesiska motsvarigheten till bodhisattva Manjusri som representerar mahayanabuddhismens transcendentiska visdom.

I sin vänstra hand håller bodhisattvan – ordet betyder upplyst väsen på sanskrit – en bokrulle. I fråga om buddhistiska skulpturer är det ofta möjligt att identifiera vem figuren föreställer baserat på ställningen, klädedräkten och just de symboler som den håller i. Just Wen-shu framställs ofta med antingen en ruyi-stav eller, som här, en bokrulle i vänster hand, med sutratext om Buddhas läror.

Kinesiska Wen-shu rider ofta på ett lejon, men här sitter bodhisattvan i en ställning som leder tankarna till meditation, på en lotussockel med slutna ögon. Är det möjligtvis därför som den ursprungliga katalogiseringen har en anteckning som uppmuntrar till att jämföra skulpturen med en bild i boken Japanische Plastik som publicerades 1961? Denna bild föreställer emellertid inte en bodhisattva, utan Buddha. Lotussockeln som Buddha sitter på påminner visserligen om sockeln i vårt månadens föremål, men hjälper oss ändå inte att identifiera skulpturen.

I den etnografiska samlingens huvudbok finns senare tillägg till katalogiseringsuppgifterna. Även denna anteckning har gjorts av en finländsk expert och här återvänder vi till Japan: ”Fugen (Samantabhadra), bokrulle”. Det är helt säkert att skulpturen föreställer just en bodhisattva och precis som Manjusri är bodhisattvan Samantabhadra, eller den japanska motsvarigheten Fugen Bosatsu, en av de viktigaste gudomarna inom mahayanaskolan. Han representerar både meditation och aktiviteter som styrs av medkänsla och även han kan avbildas med en text i handen. Oftast avbildas Fugen ändå med hopförda händer och just på ett lotussäte på en elefant. Det är möjligt att det har funnits en elefant under den här skulpturen som med tiden har lossnat och separerats från gudomen. Fugen var en viktig gudom i Japan redan under Heian-perioden (794–1185), men än så länge har ingen uppskattning av den här skulpturens ålder lagts fram.

Skulpturen visades för japanska forskare för några år sedan då vi gick igenom och fotograferade våra japanska buddhistiska föremål för webbplatsen Japanese Buddhist Art in European Collections som upprätthålls av The Research Center of International Japanese Studies of the Hosei University och schweiziska The Institute of Asian and Oriental Studies of the University of Zurich. För närvarande medverkar 56 museer från 21 länder i Europa på webbplatsenoch inom kort deltar även Finlands Nationalmuseum med cirka 80 föremål. Redan nu har vi gjort den här skulpturen och Nationalmuseets övriga japanska buddhistiska föremål tillgängliga i tjänsten Finna, där användarna även kan skicka frågor och kommentarer till museet.

Summa summarum är det lika intressant att följa ett föremåls skeden efter att det har lösgjorts från sitt ursprungliga sammanhang och platsen där den tillverkades och användes och sin egen kultur. till ett föremål kopplas alltid av olika tolkningar längs vägen. Det kan gå från att ha varit ett heligt föremål till en handelsvara i en antikvitetsaffär och en samlares beundrade skatt. Slutligen kan det hamna på ett museum där någon försöker ta reda på och återställa föremålets ursprungliga användningsändamål och betydelse, om dock i en mycket annorlunda miljö än den som föremålet ursprungligen kom från. För närvarande befinner sig bodhisattvan rent fysiskt i samlings- och konserveringscentrets lagerhallar i Vanda. Samtidigt fortsätter den att leva även i elektronisk form på internet, där den är tillgänglig för en bred publik och kan ses och tolkas av ännu fler personer.

Pilvi Vainonen

Källor:

Japanische Plastik, ed. Hasumi Toshimitsu 1961. Verlag F. Bruckmann, München.

Oi munkit, ponnistelkaa lakkaamatta! Buddhalaisten kulttiesineiden näyttely. O munkar, sträven framåt oupphörligen! Utställning av buddhistiska kultföremål. Oh, ye monks, strive onwards diligently! Exhibition of Buddhist ritual objects. 18.4.-15.6.1980. Helsingin kaupungin taidemuseo. Helsingfors stads konstmuseum. Helsinki City Art Museum.

VK5561 62
Den östasiatiska skulpturen (VK5561:62) presenteras även på Finlands Nationalmuseums webbplats, där den visas på en webbplats för samlingarna som kommer att öppnas snart. Bild: Ilari Järvinen/Museiverket 2020.
Asiatische plastik 162
Bildkälla: Japanische Plastik, 1961.
Eric Idestam M012 H61100 485
Vicehäradshövding Eric Idestam (1900–1960) var en betydande samlare av östasiatiska religiösa föremål. Bild: Museiverket.