Modell av S/S Arcturus

Månadens föremål – Oktober 2021

S/S Arcturus är ett av de mest legendariska fartygen som seglat under finsk flagg.

Fartyget, som lånat sitt namn från stjärnhimmelen, hade en dräktighet om 2 000 brt och byggdes 1898 på Gourlay Brothers & Co:s docka i Dundee i Skottland. Det isförstärkta fartyget var 88,95 meter långt och inrett med 67 förstaklasshytter och 72 andraklasshytter. Utöver att betjäna resenärer var det tänkt att Arcturus även skulle användas som fraktfartyg. Därför hade fartyget, precis som systerfartyget Polaris, även ett kylrum som byggts särskilt med tanke på den ökade smörexporten. Arcturus beställdes av storfurstendömets största skeppsrederi, Finska Ångfartygs Aktiebolaget (Suomen Höyrylaiva Osakeyhtiö) och sattes i trafik på linjen Finland–Köpenhamn–Hull. Senare plöjde fartyget vågorna mellan Helsingfors och Antwerpen samt Åbo och Stockholm.

Även om fartyget inte hade några så kallade ”emigranthytter”, alltså tredjeklasshytter, blev S/S Arcturus känt och hågkommet som fartyget som emigranterna tog till mellanhamnarna i Storbritannien. Den amerikafinländska kuplettmakaren Hiski Salomaa, känd för låten Lännen lokari, beskriver i sin sång Savonpojan Amerikkaan tulo avresan från Hangö ombord på Arcturus: ”Itämer ku se ylpeesti lainehti ja Arcturus meitä jo tuuitti, kotrantaa myö laivasta kateltiin ku majakasta valkeeta näytettiin”. Salomaa, född Möttö i Kangasniemi i Södra Savolax, emigrerade till Michigan 1909 och beskrev amerikafinländarnas liv i sina kupletter. Sången Savonpojan Amerikkaan tulo skrev han ett par årtionden senare. I den skildras den blandning av hopp och vemod som sannolikt tryckte i bröstet hos mången ung emigrant från Savolax där de stod på Arcturus däck och såg hemmahamnens profil så småningom försvinna ur sikte.

Utöver sina egentliga uppgifter kom fartyget med de otaliga historierna även att betjäna både trupperna i krig och krigets oskyldiga offer under de oroliga åren under 1900-talets första hälft. Under första världskriget lyckades Arcturus undvika krigsoroligheterna och konfiskeringen av handelstonnaget eftersom det omdirigerades till Stockholm, men däremot användes fartyget under slutskedet av medborgarkriget. Då hämtade det med assistans av isbrytaren Sampo 854 jägare som fått utbildning i Tyskland (27. kungliga preussiska jägarbataljonen) från Liepāja (Libau). Under färden upplevdes nervkittlande stunder, då fartyget nästan krossades av packis, men efter en elva dagar lång resa kunde trupperna till slut ta i land på ön Vasklot i Vasa den 25 februari 1918. Trupperna spelade sedermera en betydande roll i utgången av inbördeskriget.

Under vinter- och fortsättningskriget tog sovjetiska bombare sikte på Arcturus inte bara en, utan flera gånger. Även om fartyget fick skador i anfallen, krävde dessa inga människoliv. Samtidigt som självständiga Finland kämpade för sin existens fick Arcturus den mest värdefulla lasten någonsin; fartyget deltog i krigsansträngningarna genom att evakuera barn till Sverige. De första av dessa så kallade krigsbarn reste med Arcturus från Åbo till Stockholm den 15 december 1939. Allt som allt skickades under vinter- och fortsättningskriget nästan 80 000 barn till de andra nordiska länderna, i huvudsak till Sverige, för att räddas undan krigets faror. Resorna gjordes både på land och till sjöss. Ett annat exceptionellt uppdrag som den exceptionella tiden krävde var också transporten av 1 005 ingermanländare från arbetsläger i Tyskland till Finland under fortsättningskriget.

Med tanke på hur många faror S/S Arcturus och dess passagerare kom undan med blotta förskräckelsen, skulle man kunna säga att S/S Arcturus är ett lyckosamt fartyg. En olycka i dimmiga Kattegatt kastar ändå en dyster skugga över fartygets historia. Den 19 december 1930 skrevs ett tragiskt kapitel i FÅA:s historia. Två av bolagets fartyg, S/S Arcturus och S/S Oberon, kolliderade med varandra i tjock dimma i sundet mellan Danmark och Sverige. På Oberon, som ångade mot de brittiska öarna, slets skrovsidan upp i kollisionen och fartyget sjönk på bara några sekunder. Arcturus kunde trots skadorna i fören fortsätta in i hamnen för egen motor, efter att man först gjort allt man kunde för att bärga offer ur havet. Händelsen var speciellt ödesdiger eftersom kaptenerna på de båda fartygen var bröder. Bland de 42 personer som omkom i olyckan fanns hustrun och den fyraåriga dottern till Eric Hjelt, som tjänstgjorde som kapten på Oberon. Eric hade med dottern under armen hamnat i det iskalla vattnet och när de halades upp på räddningsbåten tjugo minuter senare, hade barnet redan hunnit frysa ihjäl.

Lugnare vatten upplevde man i anslutning till OS i London 1948. Då fick det krigshärjade Finland glädjas åt bland annat sångaren och filmstjärnan Tapio Rautavaaras guldmedalj i spjut och poeten Aale Tynnis seger i konsttävlingarnas litteraturgren med dikten Hellaan laakeri. Allt som allt tog landets OS-lag hem 20 medaljer, vilket under 1900-talets första hälft emellertid inte var mer än ett nöjaktigt resultat för Finland. Men kanske kunde man i landet där återuppbyggnaden var i full gång ändå tillåta sig en liten gnista framtidstro när Arcturus seglade till och från tävlingen med nationens OS-hjältar ombord. En olympiad senare kom fackelbäraren med den olympiska elden till Helsingfors och utsikterna var ännu ljusare. På den här tiden kunde man ännu uppleva forna tiders elegans ombord på Arcturus på sjöresan mellan Stockholm och Åbo, men snart stod det alla klart att fartyget inte längre kunde hålla jämna steg med utvecklingen. Behoven inom såväl passagerar- som frakttrafiken hade gått om denna Östersjöns skönhet.

År 1957 kom slutet för Arcturus långa och händelserika tjänstgöring i FÅA:s flotta när fartyget såldes först till Västtyskland och till slut till Nederländerna för att skrotas.

Även om fartyget på många sätt var en viktig representant för sin tids fartygstrafik, hade Finlands sjöhistoriska museum redan sedan tidigare ett antal föremål från S/S Arcturus, till exempel ett ställ för bläckpenna och en räddningsväst. Antagligen har föremål hamnat i ett par eller fler vardagsrum och kontor i samband med försäljningen och skrotningen av fartyget och kanske kommer i framtiden fler föremål att hitta vägen till sjöhistoriska museets samling. På sjöhistoriska museets huvudutställning visas Arcturus som en imponerande, 7,5 meter lång fartygsmodell, byggd av Tomi Isopahkala. Fotografierna av Arcturus som finns i bildsamlingen kan för egen del trolla liv i den gångna ångfartygseran.

Modellen av S/S Arcturus som Tallink Silja Oy donerade till sjöhistoriska museets samlingar i augusti 2021 är inte helt vanlig. Det är ingen fullständig fartygsmodell, såsom de flesta dockmodellerna som man låter tillverka när ett fartyg byggs, och inte heller en typisk halvmodell, som har använts för att illustrera formen på fartygsskrovet. Dessa sist nämnda modeller saknar detaljerna i det färdiga fartyget och är ofta fästa på en träskiva som hängs upp likt en tavla. I stället är denna modell av Arcturus en kombination av båda dessa modelltyper: som en dockmodell som kapats itu på mitten och placerats i en vitrin där den ena långsidan är en spegel. Den uppfinningsrika konstruktionen skapar illusionen av ett helt fartyg. Modellen jämte vitrin är massiv (längd 236 cm), men likt sin förebild är även den en stilig och strömlinjeformad helhet. På tillverkningsskylten anges att modellen visar både S/S Arcturus och dess systerfartyg S/S Polaris, som ju nästan var identiska.

Det finns inga närmare uppgifter om modellens historia, men det verkar klart att den som brukligt varit överlämnats till beställaren tillsammans med fartygen och sedan gått vidare till Tallink Silja, från Finska Ångfartygs Aktiebolagets arvstagare. Jag är säker på att denna ståtliga och intressanta modell snart även kommer att kunna beundras på utställningar.

Timo Kunttu

HK19900208 765
S/S Arcturus i Södra hamnen i Helsingfors. Bild: M.L. Carstens Verlag. Museiverkets bildsamlingar.
HK7981 141 47
Jägarna spelar krocket på däck på S/S Arcturus. Bild: Erkki Räikkönen 1918. Museiverkets bildsamlingar.
HK19950510 367
Krigsbarn i S/S Arcturus lastrum den 10 februari 1942. Bild: Birger Lundsten. Museiverkets bildsamlingar.
SMMA200605 1261
Skiss av FÅA:s turistaffisch, Birger Brunila 1907. Bild: Matti Huuhka, Museokuva/Finlands sjöhistoriska museum 2017.