Tatueringsmaskinen

Månadens föremål - Juli 2021

Särskilt karaktäristiskt för en gärningsman är en minskad känslighet, särskilt i smärtkänslan, vilket återspeglas i hur sådana brottslingar tatuerar sig, lättsinnighet, grymhet, lathet, vidskepelse, ett särskilt kriminellt språkbruk osv.”

I tidningen Suomen poliisilehti diskuterades 1935 den italienske kriminologen Cecare Lombrosos teori (1835–1909) om brottslingarnas egenskaper och tendens att tatuera sig. Enligt Lombroso hade brottslingarna drag som ansågs primitiva, såsom våldsamhet, lathet samt en tendens att tatuera sin hud. Lombrosos uppfattningar konstaterades senare vara ogrundade, men tatueringarna förblev en del av kulturen bland de kriminella och fångar. Tatueringskulturen i det slutna och hierarkiska fängelsesamhället gläntar på förlåten till historien om tatuering och fångvård.

Tatueringarna har i många tusen år varit en del av mänsklighetens historia i stor utsträckning över hela världen. De har haft många olika kulturbundna betydelser och människors attityder till tatuerade märken har under tidens gång varierat. Tatueringar har under årtusenden gjorts med olika vassa redskap som har punkterat hudytan för att framkalla ett önskat mönster. Huden har stuckits med synålar, knivspetsar och spikar samt benstycken och träpinnar som har doppats i färgämne.

Den tidigaste kända kopplingen mellan brottslingar och tatueringar är markeringen av gärningsmän. Sättet spreds möjligen från Persien till antikens Grekland och Rom. Syftet med tatueringen var att stämpla, det vill säga stigmatisera, människogrupper utanför samhället. Stigma eller stigmatisera har på klassisk grekiska betytt ormbettmärken och tatueringar gjorda av människor. Tatueringen av märken som orsakade skam och avskildhet fortsatte i stor utsträckning även efter antiken, för brottslingar tatuerades i många delar av Europa ännu på 1800-talet.

Tatueringarna kopplades därför speciellt till brottslingar, soldater och sjömän även om de också dekorerade andras kroppar. Tatueringen var under en tid ett modefenomen bland överklassen i stora städer, såsom London och New York, kring sekelskiftet 1900. Tatueringarna förblev länge marginella, men sedan 1960-talet är tatueringskulturen alltmer synlig i den västliga traditionen när tatuerade bilder på huden blev vanligare som en del av den individuella stilen.

Trots den nuvarande, mer mainstream tatueringskulturen lever fängelsetatueringskulturen vidare. Innehavet av tatueringsutrustning är förbjudet i finländska fängelser. Vassa föremål är förbjudna på grund av hälsorisker och arbetarskyddet för personalen. Tatueringsutrustningen som hittats hos fångar kommer att konfiskeras och verksamhet som bryter mot ordningsreglerna kan bestraffas. Fängelsetatueringarna har knappast forskats i Finland och det exakta antalet är okänt.

Tatueringen i fängelse kräver knepighet och lite besvär. I fängelser har som tatueringsredskap använts borsttaggar, nitar och pappersklämmor med vilka man har kunnat skära eller sticka figurer i huden. Eldrivna tatueringsmaskiner har gjorts av tillgängliga material; till exempel har små motorer, olika metall- och plastdelar samt kulspetspennor och tandborstskaft varit dugande. Motorer som används i tatueringsmaskiner har tagits från tysta anordningar, såsom DVD-spelare eller spelkontroller. Maskinernas surrande har också försökt täckas med radio- eller TV-ljud. Även tatueringsfärger tillverkas på påhittiga sätt i fängelse: av skosula eller bildäck genom att värma upp dem, av sot eller genom att utnyttja färgämne i bläckpennor. Tatueringsutrustning smugglas också innanför murarna.

Månadens föremål, tatueringsmaskinen, har konfiskerats i herravdelningen i Helsingfors centralfängelse, det vill säga Sörkka, 1980 eller 1990 – årtalets näst sista nummer som registrerats i föremålets utlämningsuppgifter är oklart. Den drivs av ett batteri från vilket strömmen har passerat genom svarta elledningar till maskinens motor, som flyttar nålen fram och tillbaka. Skaftdelen är formad av en metallstång som har ett grepp, det vill säga en maskindel som man hållit fast i när man har tatuerat, på spetsen. Greppet har fästs på maskinen med maskeringstejp. På spetsen av skaftet finns en plastspets av en stiftpenna dit man har satt en tunn nål.

I fängelset kan man ha fått en tatuering gratis eller mot kaffepaket av en bekant, men till en särskilt skicklig tatuerare har man betalat ännu mer än i en tatueringsstudio. Eftersom tatueringarna görs med självgjorda maskiner i fängelse kan de vara suddiga. De lågkvalitativa bilderna berättar för en person som känner till tatueringarna att mönstret skapades i fängelse. Tatueringarna görs i hemlighet och snabbt direkt på huden i fängelse och mindre ofta med hjälp av en modellritning eller gnuggbild.

I fängelserna har man inte heller använt standardkataloger från tatueringsstudior så att man skulle ha kunnat välja den bild man vill ha. I fängelsernas tatueringskultur har dock utvecklats en upprepad och identifierbar katalog på fångarnas hud, inklusive bland annat religiösa, erotiska och om döden påminnande motiv. Tatueringar har gjorts på olika kroppsdelar i fängelser och platsen kan ha haft mer exakt betydelse eller budskap, beroende på motiv. Till exempel har framställts att en dödskalle som röker cigarr på bröstet är en symbol för karriär som tjuv och en tår i ögonvrån för dråp.

Fängelsetatueringarna har dock inga entydiga innebörder. De kan vara symboler för det levda livet, i vilket fall bilderna återspeglar fångens förflutna och identitet. Minnestatueringar är en hyllning till förlorade nära och kära eller en påminnelse om dem som väntar hemma. Med fängelsetatueringar har också sänts ett bud om brott, kriminell livsstil, fängelsestraff och tillhörighet till kriminella grupper. I fängelse har bilder tagits även spontant – som en dekoration på huden och som tidsfördriv. Ofta har fängelsetatueringar likadana innebörder som utanför fängelsets murar.

Tatueringsmaskinen är en del av fängelsemuseets samling som 2019 överfördes från Brottspåföljdsmyndigheten till Museiverket och Finlands nationalmuseum. Samlingen utställs i Tavastehus gamla länsfängelsebyggnad, det vill säga Finlands nationalmuseums Fängelse. Tatueringsmaskinen ställs ut i den nya utställningen om tatueringar i Fängelset sommaren 2021.

Anni Minkkinen och Helena Schulman

Litteratur:

Anderson, Clare 2000. Godna: Inscribing Indian Convicts in the Nineteenth Century. I verket: Written on the Body. The Tattoo in European and American History. Reaktion Books. 102–117.

Angel, Gemma 2012. The Tattoo Collectors. Inscribing Criminality in Nineteenth Century France. Bildwelten des Wissens, 9. 29–38. https://www.researchgate.net/p...

Bradley, James 2000. Body Commodification? Class and Tattoos in Victorian Britain. I verket: Written on the Body. The Tattoo in European and American History. Reaktion Books. 136–155.

Caplan, Jane 2000. ‘National Tattooing’: Traditions of Tattooing in Nineteenth-century Europe. I verket: Written on the Body. The Tattoo in European and American History. Reaktion Books. 156–173.

van Dinter, Maarten Hesselt 2005. The World of Tattoo: An Illustrated History. Amsterdam: KIT Publishers.

Lombroso Ferrero, Gina 1911. Criminal Man, According to the Classification of Cesare Lombroso.

Helsenius, Mikko & Jari Ruotsalainen 2020. Merimiestatuoinnit. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Jones, C.P. 2000. Stigma and Tattoo. I verket: Written on the Body. The Tattoo in European and American History. Reaktion Books. 1–16.

Juntunen, Juho 2004. Tatuoitu. Helsinki: WSOY.

Lahti, Pirkko & Aira Pettinen 1985. Kävelevä kuvakirja: tutkimus vankien tatuoinneista. Helsinki: Vankeinhoidon koulutuskeskus.

Ruotsalainen, Jari 2015. Iholle kaiverrettu: tatuoimisen kulttuurinen murros Suomessa. University of Eastern Finland.

Russian Criminal Tattoo Encyclopaedia Volume II. 2006, FUEL Publishing.

Russian Criminal Tattoo Encyclopaedia Volume III. 2008, FUEL Publishing.

Suomen poliisilehti, 15.05.1935 nr 9. Nationalbiblioteket, digitaliserade material. https://digi.kansalliskirjasto...

The Digital Panopticon: Tracing London Convicts in Britain and Australia, 1780–1925. www.digitalpanopticon.org

Tittonen, Taru Tuulia 2010. Kaltereiden takana, ikuisesti iholla – Vankilatatuoinnit Suomessa. Opublicerat examensarbete. Metropolia, utbildningsprogrammet i kommunikation. https://www.theseus.fi/handle/...

VA3636
En i fängelse självgjord tatueringsmaskin har konfiskerats i Helsingfors centralfängelse. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.