Familjerubel 1836

Månadens föremål - Maj 2022

Kejsare Nikolaj I av Rysslands så kallade familjerubel är ett av de mest kända och sällsyntaste ryska mynten. Förebilden för den var den daler som Bayerns kung Ludvig I (reg. 1825–1848) lät prägla 1828.

Berättelsen om familjerubeln tar sin början i september 1835, då Rysslands ambassadör i Tyskland, furst Grigori Gagarin, skickade ett exemplar av ovan nämnda daler till Rysslands dåvarande finansminister, greve Igor Kankrin, som tillägg till Eremitagets samlingar. Kankrin blev förtjust i myntet och presenterade det för Nikolaj I. Han föreslog att denne skulle låta prägla ett liknande jubileumsmynt, som på motsvarande sätt skulle beprydas med porträtt av kejsarinnan och deras barn. Myntet skulle fira Nikolajs tionde regeringsår och samtidigt vittna om att framtiden för Romanovs dynasti är tryggad även framöver. Syftet var dock inte att låta prägla myntet och sätta det i omlopp som betalmedel, utan det var avsett som en gåva, som kejsaren kunde förära sina närstående och hedersgäster.

Nikolaj accepterade förslaget och gravör Pavel Utkin vid Sankt Petersburgs myntverk, som hade studerat vid Sankt Petersburgs konstakademi, fick uppgiften att gravera stansarna. Den första versionen av familjerubeln blev klar i slutet av 1835 och man provpräglade endast 46 exemplar av den. Av dessa överlämnades 36 exemplar till Kankrin, för att denne skulle kunna presentera dem för kejsaren. Trots namnet präglades familjerubeln på en schablon som var en och halv gång större i diameter än den vanliga rubeln; detta för att porträtten skulle komma bättre till sin rätt och genomförandet skulle påminna mer om en medalj än ett mynt. På myntets advers ser vi regentens porträtt avbildat i profil och omskriften består endast av myntets nominella värde i såväl rubel som polska zloty samt präglingsåret: ”1 ½ РУБЛЯ. 10 ZŁOT. 1835”. Under regentens porträtt ser vi dessutom Utkins namn i formen "Р.П. УТКИНЪ". På myntets revers ser vi ett porträtt av kejsarinnan Alexandra Feodorovna omgiven av sina barn. Barnen är från vänster uppifrån medurs räknat Alexander (II), Maria, Olga, Konstantin, Nikolaj, Mihail och Alexandra. Barnens porträtt kopierades från furst Golitzynis snusdosa.

Kankrin presenterade mynten för Nikolaj, som i princip godkände myntet med några modifikationer. Han ville ha bort de direkt från det bayerska myntet kopierade runda omskrifterna kring barnens porträtt. Samtidigt lät kejsaren även ändra på sin 36-åriga makas porträtt så att hon såg yngre ut, eftersom han ansåg att hennes dubbelhakor påminde alltför mycket om svärmodern.

Utkastet av myntet, i vilket man tagit hänsyn till de ändringar som kejsaren begärde, blev klart i början av 1836. Efter att ha sett det, godkände Nikolaj ändringarna 2.2.1836 och förordnade att myntet skulle präglas i ytterligare ett hundra exemplar. De stansar som tillverkats för detta ändamål gick dock sönder när man hunnit prägla endast 50 exemplar, vilket innebar att Utkin var tvungen att gravera dem en tredje gång. Det tredje stansparet blev klart senare under 1836 och familjerubeln kunde präglas i slutet av samma år. Myntet skiljer sig från föregångaren på så sätt att Utkins namn har minskats till de två initialerna ”Р. У.”. På kejsarens begäran präglades till slut totalt 150 exemplar av myntet.

Efter att det tredje stansparet slutligen gick sönder, tillverkade man 1847 ännu ett fjärde par vid Sankt Petersburgs myntverk från vilket Utkins initialer saknades helt. Detta berodde på att Utkins syn blev sämre med åldern, vilket troligen innebar att det fjärde stansparet graverades av någon av hans elever eller kollegor. Sankt Petersburgs myntverk höll dock tillverkningen av det fjärde stansparet och de provmynt som präglades med dem hemligt från samlare i mer än 50 år. Samlare fick vetskap om dem först när V. Petrov 1899 publicerade förteckningen över ryska mynt.

På grund av den oerhörda populariteten som myntet rönte bland samlare, präglade man efter satsen med de första 150 exemplaren ytterligare exemplar med de ursprungliga stansarna (tredje varianten). Dessa efterpräglingar med de ursprungliga stansarna kallas för novodel, och de bör inte förväxlas med senare förfalskningar. Dessa räknas dock som en egen variant, eftersom de inte ingår i det ursprungliga präglingsantalet och präglingen av dem skedde efter det präglingsår som står på myntet. I det här fallet har präglingen av novodelerna skett under åren 1837–1846. I princip kan man skilja novodelerna från de ursprungliga präglingarna närmast på slitaget på stansarna. Exemplaret på Finlands nationalmuseum skaffades till samlingarna 1959 av en rysk emigrant och framför allt avslöjar det betydande felet i den högra kanten på myntets revers att det är fråga om just en novodel.

Jani Oravisjärvi

Kuva perherupla
RK59015:1. Familjerubel, 1836. D. 40 mm, 31 g. Foto: Finlands nationalmuseum.