Gåtan med dubbelvävnaden

Månadens föremål – Januari 2022

Berättelser om museiföremål är viktiga. När de första museiföremålen samlades in var dessa berättelser inte ännu lagrade på samma sätt som idag. Därför kan exempelvis endast inköpsplatsen för föremålet hittas i föremålsdata. Det som vi gör som forskare är ibland mycket intressant när vi försöker kartlägga en berättelse relaterad till ett föremål. Det finns en gåta som förknippas med den här dubbelvävnaden från Kurikka som valdes till månadens föremål för januari, som jag fortfarande inte har löst. Gåtan handlar om en rödvit dubbelvävnad som jag antar är en dubbelvävnad för ett bröllop. Jag har dock inte kunnat hitta de initialer som plockats ur på dubbelvävnaden från förteckningarna över vigda i kyrkoböckerna.

Nycklarna till gåtan

Dubbelvävnaden har köpts till museets samlingar 1933 från folkskolläraren Erkki Korri som bodde i Kuurila i Kylmäkoski. Allt som allt har Korri sålt fem föremål till museet samtidigt, och under dem står det ”Köpta föremål från Österbotten” i museets diarium. Kurikka har preciserats som inköpsplats för dubbelvävnaden. Kyrkoboken innehåller också en viktig uppgift om att dubbelvävnaden ägdes av värdinnan Maria Plosila. Det finns inga andra uppgifter om henne.

På 1800-talet började man lägga initialer och årtal till dubbelvävnaderna som tillverkades i Södra Österbotten. Dubbelvävnaderna var en del av döttrarnas hemgiftskistor och användes särskilt av bondebefolkningen.

Så jag antar att dubbelvävnaden var för ett bröllop, och initialerna på den är brudparets initialer. På dubbelvävnaden finns även ett exakt datum, 7.4.1839, vilket jag antar var dagen för bröllopet. Jag tror att datumet var den 7 april eftersom den dagen var en söndag, som var den vanligaste invigningsdagen ännu fram till 1950-talet. Även om datumet, 4 juli, det vill säga början av juli, låter som ett lämpligt bröllopsdatum, var det en torsdag 1839.

Det finns sex initialer på dubbelvävnaden, och de är: K, A, E, L, I, T. Till vem hör de där initialerna? De mönster som vävdes på dubbelvävnaden var hus- och ortspecifika, och de var starkt förknippade med invånarnas identitet. Den klara rödvita färgen på dubbelvävnaden kan lätt förknippas med en lycklig familjehändelse på våren.

Historien om dubbelvävnader

Dubbelvävnader hör till våra äldsta folkliga textiler. Deras ursprung har sökts både i centrumet för karavanhandeln, i Palmyra i Syrien, och även längre bort i Kina. Det antas att dubbelvävnader kunde ha vävts i Norden redan under vikingatiden, men det finns inga belägg för detta. De äldsta bevarade dubbelvävnaderna i Norden är från 1100- och 1200-talets Sverige (Jämtland, Härjedalen) och från medeltidens Norge (Tröndelag). De har alla funnits i kyrkor, och deras modeller är geometriska djurmönster.

I finskt område har dubbelvävnader tillverkats redan på 1300–1500-talen. De vävdes i kloster för kyrkliga ändamål samt för användning och export i ståndshem, slott och herrgårdar.

Kuva 2
Medeltida antependium från S:t Mårtens kyrka. Bild: Museiverket.

Finlands äldsta bevarade dubbelvävnad anses vara antependiet från S:t Mårtens kyrka (H2362:5) som finns i Nationalmuseets samling och som är daterad till medeltiden. Dubbelvävnaden är gjord i ull och har en basyta fördelad i fyrkanter med exotiska djurmönster: gula lejon på en röd bakgrund och röda gripar och örnar på en gul bakgrund. Det finns en stiliserad girland längst ner på textilen.

På 1600-talet börjar informationen om finländska dubbelvävnader bli mer sällsynt och försvinner helt på 1700-talet. Samtidigt fortsatte dock vävningen av dubbelvävnaderna i andra delar av Europa och Norden utan avbrott.

I Finland sattes vävningen i gång på nytt på 1800-talet i Södra Österbotten, där den fick ett starkt fotfäste på grund av det stora antalet yrkesvävare och den höga nivån av skicklighet hos dem. För sin del bidrog också nya läroböcker som publicerades i början av seklet till vävningen. Det som också stödde dubbelvävnadens ställning var att vävningen av ryor inte var särskilt vanligt i Österbotten.

Dubbelvävnaderna användes som överkast i kamrar, som borddukar och från slutet av 1800-talet även som bonader. De färger som användes i de folkliga dubbelvävnaderna var rödvita, blåbruna, blåsvarta, svartgröna och i slutet av 1800-talet vanligtvis rödsvarta. Mot slutet av 1800-talet spreds vävningskunskapen av dubbelvävnader till följd av vävningsskolorna även till andra delar av Finland, ända till Karelen.

Vävningsteknik och teman för mönster

En dubbelvävnad är ett dubbelt tyg, det vill säga den har ett övre och nedre tyglager som byter plats vid mönstret. På andra ställen är tygen lösa, så det bildas hålrum i tyget. Varje mönstertråd i dubbelvävnaden plockas separat med en spatel, så vävaren är lagom fri att göra de mönster han eller hon vill. Modellen ritas på rutpapper och anpassas med trådantalet i varpen. Man följer modellen genom att räkna trådarna. Dubbelvävnaderna använder i allmänhet någon enkel bindning, varav den vanligaste typen är ett tuskaft. Olika bindningar kan användas i övre och nedre tygen.

I folkliga vävnader används vanligtvis ullgarner med naturliga färger. Dikroism betonades i färgerna: vit eller svart kombinerades med någon mycket synlig, ljusare färg. I dubbelvävnaden från Kurikka är det röda garnet i ull och det vita i bomull.

Dubbelvävnaderna från 1800-talet var stora täcken som var förbundna med varandra i mellersta sömmen av två stycken. Att förbinda två stycken med varandra kräver mycket jämn vävning. Om man tittar noga på dubbelvävnaden, kan man märka att mönstren på den inte exakt är på sina ställen.

I början av 1800-talet föredrogs geometriska teman som mönster på dubbelvävnaderna; stiliserade kors, stjärnor och sicksackmönster. I och med nyromantiken i slutet av samma sekel blev mönster med växtmotiv mycket populära. Mönstren och temana i dubbelvävnaderna från Österbotten liknade dem som fanns i tidens damaster och dräll. Att döma av modellernas utformning var många dubbelvävnader från södra Österbotten vävda i en dragvävstol, det vill säga damastvävstol.

Yrkesvävare som vävare av dubbelvävnader

Att skapa dubbelvävnadstyget på vävstolen och plocka mönster från dubbeltyget kräver tid, precision och skicklighet. De äldsta vävarna av dubbelvävnader tros ju ha varit yrkesvävare. Vävarna av dubbelvävnaderna lärde sig huvudsakligen genom att väva och observera de äldre experterna inom branschen. Det fanns även män bland de skickliga vävarna i Kurikka.

Men det fanns även sådana mästare som inte ville avslöja hemligheterna bakom sina kunskaper för andra vävare. Samuli Paulaharju (1875–1944), författare och samlare av folkminnen, berättar i sitt verk Härmän aukeilta (1933):

Dubbelvävnaderna var vackra och bildliga sängöverkast som bara sågs i höjdares kammare. En käring från Kauhava var en gång i Rintakangas och vävde dem, men hon var så mallig att hon aldrig gjorde sitt arbete framför oss män. Hennes huvud var alltid då så ömt att hon måste lägga sig framför vävstolen. Endast den 12-åriga Sanna-Valpuri från Kattelus fick titta på arbetet om hon ville, för strunt i telningarna. Men telningen från Kattelus tittade närmare än vad vävaren från Kauhava tänkte sig, och var så noga att när käringen lämnat huset satte hon i gång och bara vävde en dubbelvävnad. Och så här lärde man sig att väva dubbelvävnader, åtminstone i Kankahankylä.

Paulaharju kunde uppskatta dubbelvävnaderna och förstod att det var ett jobb som krävde skicklighet att kunna väva dem. I sitt verk Rintakyliä ja larwamaita, Kurikan wanhaa elämää (1943) berättar Paulaharju om Larva-Reinikka Tyynes dubbelvävnad.

3 2

Om någon av läsarna kan lösa gåtan med initialerna på dubbelvävnaden, så lägger jag gärna till det gifta parets namn här på slutet och till informationen om dubbelvävnaden.

Sari Tauriainen

Källor:

Böök Kaisa 1976. Täkänä. Suomen kansankulttuurin kartasto 1. Aineellinen kulttuuri. SKS:n toimituksia 325.

Jantunen Sari 2020. Täkänä. Perinteinen käsityötekniikka. Suomen käsityön museon verkkoartikkeli.

Pylkkänen Riitta 1974. The Use and Traditions of Medieval Rugs and Coverlets in Finland. Suomen muinaismuistoyhdistys. Helsinki.

Paulaharju Samuli 1932. Härmän aukeilta. WSOY. Porvoo.

Paulaharju Samuli 1943. Rintakyliä ja larwamaita. Kurikan wanhaa elämää. WSOY. Porvoo.

Silpala Elsa 1995. Kantahämäläiset vuodetekstiilit. Hämeen ammattikorkeakoulu, julkaisu B:3. Hämeenlinna.

Vuorela Toivo 1977. Suomalainen kansankulttuuri.

Kuva 1
En dubbelvävnad från Kurikka från 1839 (K7521:5). Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.
Kuva 4
Avigsidan av dubbelvävnaden. Storleken på dubbelvävnaden är 169 x 128 cm. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.