Vid arkeologiska utgrävningar i Kustö biskopsborg hittade man 1987 i ett medeltida kulturlager en liten schackpjäs, som svarvats och skulpterats av ben. Den nästintill intakta pjäsen föreställer en kung. Pjäsen är ett bevis på att schack, som spred sig i Europa på medeltiden, även har spelats i Finland i biskopsborgen.

Schack

Schack utvecklades troligen i Indien och spred sig till Europa på 1000-talet och till Norden på 1100-talet. Allt slags spelande var ett populärt tidsfördriv i slott och borgar, vilket fynden av otaliga tärningar och spelpjäser vid utgrävningar är ett bevis på. Vid medeltida utgrävningar hittas nästan alltid i synnerhet tärningar i olika storlekar skulpterade av ben, likaså hittar man ganska ofta spelpjäser till damspel. Fynd av schackpjäser görs mer sällan, förmodligen eftersom schack till en början på medeltiden endast spelades av den sociala eliten, det vill säga adeln och det högre prästerskapet. Kulturellt var de en homogen grupp, som levde liknande livsstilar. Såtillvida är det naturligt att schackpjäsen hittades just i Kustö biskopsborg.

På 1100-talet ansågs schackspel vara en färdighet som riddare skulle bemästra vid sidan av ridning, falkjakt och diktande. Schack ansågs även vara ett lämpligt spel för prästerskapet, eftersom det var fråga om ett strategispel och inte ett hasardspel om pengar, såsom tärningsspel. Schack som spel blev vanligare i alla folklager först i slutet av medeltiden.

Schackpjäser har under olika tidsperioder tillverkats i olika stilar. I de äldsta indiska pjäserna har figurerna gjorts realistiska, men när spelet spred sig till arabländerna förändrades utseendet på pjäserna till abstrakta, eftersom islam förbjöd avbildning av människor. Från 1000-talet började man i Europa på nytt tillverka naturalistiska, föreställande schackpjäser och pjäser som denna blev särskilt populära i norra Europa. Skickligt skulpterade och detaljrika pjäser av valrosständer tillverkades sannolikt i Norden. Spelen och pjäserna var fina och värdefulla, schackspel kan till exempel nämnas i testamenten bland andra värdesaker. På 1300-talet blev spelpjäser i en så kallade nyare abstrakt stil allt vanligare och de tillverkades allt oftare genom att man svarvade dem. Stilen blev fullständigt dominerande på 1400-talet. Denna stil har utgjort grunden till modellerna av moderna schackpjäser.

Spelpjäser och tärningar av ben är en ganska vanlig fyndkategori i medeltida borgar i Finland och även i andra utgrävningsobjekt. Förutom i Kustö biskopsborg har man hittat sådana bland annat i Tavastehus slott och Olofsborg. I Tavastehus slott har man även hittat cirka ett halvt spelbräde, som kan ha använts för att spela antingen dam eller schack.

Spelpjäsen från Kustö har en stil som hamnar någonstans mellan föreställande och abstrakt stil. Pjäsen har svarvats av ben, men efter svarvningen har man ändå skulpterat kungens ansikte och dräktens framsida på den. Med anledning av detta har pjäsen kunnat dateras till cirka 1300–1400-talet, vilket stämmer överens med dateringen av Kustös övriga utgrävningsområde. I Kustö har man även hittat en del av en annan schackpjäs, i samband med utgrävningen av huvudborgen 2001. Även den är av ben och föreställer en människofigur.

Kustö biskopsborg

Denna drygt två centimeter hög schackpjäs, som föreställer kungen, hittades i S:t Karins i samband med utgrävningarna i Kustö biskopsborgs förborg år 1987. Utgrävningsplatsen ligger på borgens östra sida, i den mittersta förborgen. I området gjordes rikligt med fynd av medeltida material, bland annat 78 mynt. De utgrävda landmassorna bestod främst av byggnadsmassan som skapades under byggandet och rivningen av byggnader. Utgående från myntfynden dateras utgrävningsområdet till mellan 1320–1520-talen.

Kustös medeltida biskopsborg byggdes en gång i tiden som boplats för biskopar inom den katolska kyrkan i Finland. Uppgifter om biskoparnas vistelse i Kustö finns från 1295. Det finns inga exakta uppgifter om detaljerna kring byggandet, men förmodligen var byggnationerna till en början av trä. Byggandet av stenborgen inleddes i början av 1300-talet och i slutet av samma århundrade var borgen i det närmaste i sin slutliga omfattning. Byggnaderna och murarna var dock ännu på den tiden låga och anspråkslösa jämfört med senare tid.

Kustö biskopsborgs glansdagar inföll under Magnus II Tavasts tid (1412–1450). I biskopskrönikan sägs det att Magnus II Tavast byggde den största delen av Kustö biskopsborg. Under hans tid rustades borgen som en stark bas för handel och försvar. Under sina glansdagar var borgen även ett lyxigt bostadspalats.

Borgen var som störst i början av 1500-talet. De katolska biskoparnas herravälde i Kustö upphörde 1522 efter Arvid Kurck, och de ersattes av danska representanter för den världsliga makten. Danskarna hann härska i borgen i ett år. Gustav Vasa erövrade borgen från danskarna 1523.

Som en del av reformationen gav Gustav Vasa 1528 order om att borgen skulle rivas. Stenar från Kustö biskopsborg har veterligen använts i byggandet av åtminstone Åbo slott och Pikis kyrka, och tegelstenar bland annat vid reparationer av Kastelholms slott på Åland på 1800-talet.

Växtligheten tog snabbt över den rivna borgens ruiner. Man började gräva fram ruinerna på 1870-talet och Museiverkets föregångare, den Arkeologiska kommissionen, inledde reparationerna av ruinerna 1891. Utgrävningarna 1987 ingick i Museiverkets reparationsarbete, som startade 1985 och pågår ännu.

Satu Frondelius

Källor

Carelli Peter 1998. Schack. Det medeltida feodalsamhället i miniatyr. Metropolis Daniae: ett stycke Europa. Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige.

Mikkola Terhi 2005. Hämeen linnan arkeologiset esinelöydöt. Arx Tavastica 12. Hämeenlinna-seuran julkaisu.

Suna Antti. Kuusiston linnan tutkimukset. Esilinna II, alue 28. Esilinna II:n pohjoisosan kaivaus. Keskiaikaisen piispanlinnan raunioiden tutkimus- ja pelastuskaivaus 1987, 1988, 1989 ja 1992. Kaivausraportti.