Min farmor och farfar, utan dem skulle jag inte nödvändigtvis känna att jag är finsk, eftersom de har förmedlat det till mig. Roseanna Avento 19.10.2023

Farföräldrarnas brev som förmedlare av kulturarvet

Finsk-kenyanska Roseanna ”Rosi” Avento bodde som barn i Kenya med sin finska pappa och kenyanska mamma, tills hon som 18-åring flyttade till Finland. Rosi valde ut brev från farmodern och farfadern, ett fotografi av farföräldrarna och ett paket surskorpor till den videointervju om hennes identitet som Finlands nationalmuseum gjorde den 19 oktober 2023. Intervjun filmades i Rosis hemstad Kuopio, i Kuopio kvartersmuseum.

Breven som farföräldrarna har skrivit har för Rosi varit en viktig länk till den egna släkten, Finland och finskheten. Breven skickades mellan 1982 och 1992, och i dem beskrevs sådant som hänt i familjen och släkten, de förmedlade det finska kulturarvet och upprätthöll viktiga kontakter mellan familjemedlemmarna. Breven och korrespondensen under åren hade även stor inverkan på utformningen av den unga Rosis identitet.

Breven var en förbindelse till Finland, jag fick höra vad som hände där. – De skickade alltid hälsningar, berättade vad som händer i Finland och hur släktingarna och familjemedlemmarna hade det. Breven innehåller släktens historia – när jag delade dem med kusinerna så mindes vi vilken dag någon blev konfirmerad och vem som har gjort vad. Roseanna Avento, 19.10.2023

Surskorpor och Kalle Anka-serier

I anslutning till breven skickades även paket, som bland annat innehöll surskorpor samt Kalle Anka-tidningar och Pupu Tupuna-böcker på finska. Surskorpor var något som Rosi tyckte om, och doften påminde om Finland. Familjemedlemmarna i Kenya tyckte också om ”det hårda, finska brödet”. Brevväxlingen och de finska serierna gav kunskaper i finska, som gjorde att Rosi kunde läsa samma tidningar och böcker som andra finska ungdomar. Kusinerna skickade tidningen Suosikki till Rosi och gav henne en inblick i finsk musik.

Besöken hemma hos farmor i Finland var också betydelsefulla. Tillsammans med farmor bakades det, badades bastu och firades jul. Rosi lärde sig även att cykla i Finland, på en cykel som farmor hade köpt till henne. Farmor har spelat en viktig roll för Rosi i fråga om skapandet av en finsk identitet och inhämtningen av språkkunskaper. Med farmors hjälp bevarade hon kontakten med Finland och den finska kulturen.

Farmor har varit mycket viktig och på sätt och vis min kontakt till finskheten. Jag skulle kanske inte känna mig finsk om inte farmor hade funnits, för genom henne har den kontakten bevarats, även om jag befann mig långt borta på andra sidan jorden. Jag fick lära mig språket, och det var jätteviktigt. Roseanna Avento 19.10.2023

Finsk-kenyansk identitet

Rosi, som lever under inflytandet av två kulturer, berättar att hennes identitet förutom finskhet även består av kenyanskhet, eller närmare bestämt av tillhörigheten till kukuyufolket, vilket bland annat syns i modersmålet, förhållandet till naturen, matkulturen och släktens betydelse. Termen ”finsk-kenyansk”, som farfar använder i breven, beskriver Rosis identitet väl.

Farfar skickade ett foto [av mig] från sitt tidigare besök, han skrev att här står en finsk-kenyansk skönhet, och jag upplevde det som ganska märkvärdigt att det var 1987 och han använde en sådan term som finsk-kenyansk. Man har frågat mig om jag är finsk eller kenyansk. Då säger jag att jag inte är någondera, utan bådadera – jag är inte afrofinländare, utan finsk-kenyansk. Den identiteten är mycket stark hos mig. Ingendera kan tas bort och ingen av dem är förmer än den andra. Och det som farfar skrev – jag tycker det var jättefint. Roseanna Avento 19.10.2023

Minnen som bevarats i brev

Tack vare brevväxlingen, som pågick i ett decennium, har många minnen av farföräldrarna bevarats i breven. Rosi berättar att breven även är förknippade med starka känsloupplevelser; att röra vid brevpappret väcker en känsla av att farföräldrarna är närvarande.

Det kändes härligt att få brev och paket. – jag känner farmor när jag rör vid breven, hon är nära, farfar likaså. – och jag beundrade alltid den finska handstilen, skönskriften, och försökte alltid själv lära mig skriva på samma sätt. – ibland använde farmor olika smeknamn, men farfar skrev på ett helt annat sätt, ”Kära Rosa, tack så hjärtligt för breven och dina hälsningar”. Farfar var mycket mer formell, han hade riktigt djupa tankar och jag minns att jag tyckte att han var väldigt klok. Han var jättebra på matte, du kunde säga vilka siffror som helst, så multiplicerade han dem, han bara räknade. Och han kunde få öronen att röra sig åt olika håll. Roseanna Avento 19.10.2023

Kontakt över generationsgränserna

Samma kontakt över generationsgränserna och kunskap om de egna rötterna är viktig för Rosi även när det gäller hennes egna barn. Hon upplever att barnens farföräldrars närvaro är samma slags gåva till hennes barn som hon själv som barn fick av sina farföräldrar.

Jag anser att det är väldigt viktigt att vi känner till våra rötter och vår historia – att barnen har en nära relation till far- och morföräldrarna. – nu här i Kuopio – mina barn tillbringar jättemycket tid med dem, vilket jag tycker är härligt, eftersom de nu ger dem samma gåva som jag en gång fick av mina farföräldrar, och de lär sig om finskhet, och de lär sig om det karelska av min svärmor, – och det är en jättefin gåva som min mans föräldrar nu har gett mina barn. Släktens historia fortgår och formas, och här finns kärlek. – jag sätter väldigt, väldigt stort värde på det. Roseanna Avento 19.10.2023

Att dokumentera mångfalden i samhället

Intervjun med Rosi Avento och de minnen som finns bevarade i hennes farföräldrars brev lyfter fram hur en mångkulturell identitet kan skapas genom kontakter över generationerna och värnande om traditionerna. Finlands nationalmuseum har som uppgift att i sina samlingar skapa en mångstämmig bild av finskhet, som återspeglar mångfalden i samhället. Material som har dokumenterats med metoderna för samtidsdokumentation hjälper oss att förmedla olika personers upplevelser av finskhet och det finska kulturarvet under olika tider och på olika platser. Projektet fortsätter för sin del att utveckla och använda de dekoloniserande och antirasistiska verksamhetsmodeller som styr museets samtidsdokumentation. Genom detta arbete försöker vi bygga ett jämlikare samhälle med större social hållbarhet.

Rania Taina

Mer information om projektet

Inom samtidsdokumentationsprojektet Mångkulturell finskhet, som inleddes 2023, inspelades mångkulturella och rasifierade finländares samt mixed-finländares upplevelser av uppbyggandet av den egna identiteten. Videointervjuerna kommer att bli en permanent del av Finlands nationalmuseums samlingar. Dokumentationen har styrts av följande principer: ett antirasistiskt perspektiv, ett samarbetsorienterat arbetssätt och iakttagande av principerna för tryggare rum. Projektet har haft antirasismexperten Mixed Finns ry som samarbetspartner.

Till intervjuerna inbjöds tio personer som hade svarat på den offentliga inbjudan till intervju. Intervjuerna filmades i olika delar av Finland 2023–2024. Varje deltagare valde till sin intervju ut ett eller flera föremål eller fotografier, som berättar om den intervjuades egen identitet och relation till finskhet. De valda föremålen och fotografierna studerades under intervjuerna ur affektforskningens perspektiv, det vill säga vi frågade vilka känslor eller sinnesupplevelser föremålet eventuellt väcker hos den som intervjuas.

Källor och litteratur

Intervju med Roseanna Avento, 19.10.2023.

Eid, M., Hubara, K., Suinner, C., & Pallas, K., 2022. Third culture kids. Förlagsaktiebolaget Otava.

Hubara, K., 2017. Ruskeat Tytöt: tunne-esseitä. Like.

Jäske, A., Niemi-Sampan, P., Waenthongkham, J., & Suinner, C., 2022. Mixed: suomalaista elämää kulttuurien risteymässä. Kosmos.

Finlands nationalmuseums webbplats 26.6.2023. Suomen kansallismuseo etsii kulttuurisesti moninaisia suomalaisia, rodullistettuja suomalaisia ja mixed-suomalaisia haastateltavia identiteettejä käsittelevään nykydokumentointiin.