Konserveringsverksamhet

Användning av museets samlingar till nytta och glädje för dagens allmänhet samtidigt som de bevaras för framtiden förutsätter aktiva konserveringsåtgärder. Dessa utförs av konservatorer som är specialister på Nationalmuseets olika föremålstyper och material i lokaler som färdigställdes år 2016 och är utrustade för konserveringsverksamhet i stor skala med de senaste metoderna och utrustningen.

I centret för samlingar och konservering i Haxböle i Vanda finns lokaler för konservering av föremål, konst, möbler, textilier och papper samt flera multifunktionella lokaler. Enheten har tillgång till många särskilda anordningar och specialteknik som inte finns någon annanstans i Finland och som har skräddarsytts för konserveringens behov.

Det stora röntgenrummet och den industriella, digitala röntgenapparaten möjliggör undersökningar av också stora föremål. Förutsättningarna för undersökningar och materialanalys förbättras även av bland annat anordningar för röntgenfluorescens (XRF) och Fourier-transform infraröd spektroskopi (FTIR) samt mikroskop. En fem meter lång vakuumfrystork möjliggör högklassig och storskalig konservering av vrakfynd och andra vattendränkta organiska material.

Målet med konserveringsverksamheten är att bevara samlingarna i så bra skick som möjligt, så att föremålen kan användas för utställnings-, forsknings-, utlånings-, kommunikations- och offentlig verksamhet. Konserveringsenheten ger sakkunnig hjälp i frågor med anknytning till konserveringsbranschen och utför i möjligaste mån konservering som avgiftsbelagd tjänst för olika samfund och privata aktörer.

Föremål

Konserveringsverksamheten inleddes på Nationalmuseet i slutet av 1800-talet med konservering av arkeologiska fynd på det kemiska laboratoriet. Konservering och undersökning av arkeologiska jordfynd utgör en central del av föremålskonserveringen även idag. Dessutom behandlas ett omfattande spektrum av kulturhistoriska föremål av varierande material samt marinarkeologiska fynd vid föremålskonserveringen.

Möbler

I möbelkonservatorns uppgifter ingår att lösa olika konserveringsproblem i anknytning till strukturer och ytbehandlingar på möbler och träföremål.

Papper

Papperskonserveringens ansvarsområde omfattar bland annat olika föremål av papper och konstverk som gjorts på papper med olika tekniker, teckningar och trycksaker samt nya och gamla ramar, stödstrukturer och skyddsmaterial på dem.

Konst

Konstkonserveringens ansvarsområde omfattar målningar och skulpturer som ingår i samlingarna, deras stöd- och skyddsstrukturer samt de dekorativa ramarna på konstverken.

Vid konserveringen fokuserar man i första hand på att bevara konstverkens ursprunglighet, bland annat genom att konservera lack-, färg- och undermålningslager samt strukturer.

Textilier

I textilkonservatorns arbetsuppgifter ingår konservering av olika textilier och föremål som består av flera material och däribland delvis av textil. Arbetet förutsätter omfattande kännedom om material, strukturer och skadefaktorer.

Undersökningsverksamhet 

Undersökning av föremålen med olika metoder är en del av konserveringsprocessen.

Undersökningsmetoderna varierar från enkla visuella undersökningar och undersökningar i mikroskop till avancerade naturvetenskapliga metoder för materialanalys och avbildning.

Röntgenundersökningar är särskilt användbara i undersökningar av arkeologiska metallföremål och målningar, men konserveringsenhetens digitala röntgenutrustning med stor kapacitet möjliggör även undersökningar av möbler och andra stora föremål. Med hjälp av bärbara enheter för XRF (röntgenfluorescens) och FTIR (Fourier-transform infraröd spektroskopi) analyseras materialen i museiföremålen både för att utveckla konserveringsmetoderna och för att främja undersökningarna av föremålen.

Undersökningar görs i samarbete med forskare samt universitet, yrkeshögskolor och andra forskningsinstitutioner.

Mer information ges av:

Eero Ehanti, tfn 0295 33 6139, eero.ehanti@kansallismuseo.fi