Historia

Idén om ett nationalmuseum föddes troligtvis för första gången på 1850-talet. Då fanns det samlingar i samband med Helsingfors universitet som delvis var arv redan från Kungliga Akademiens tid i Åbo. När det kejserliga Alexandersuniversitetet började sin verksamhet i Helsingfors 1828 inkluderade universitetet också en samling som kallades kabinettet för Pengar, medaljer och konst.

Det etnologiska och arkeologiska materialet som samlats in till samlingen från 1835 började presenteras som en egen helhet, och från 1840 kallades samlingen Etnologiska museet. Den numismatiska samlingen bildade i sin tur ett penning- och medaljkabinett. Administrativt separerades samlingarna 1849. År 1875 ändrades namnet på Etnologiska museet till det Historisk-etnologiska museet, vilket bättre motsvarade dess karaktär.

På 1870-talet fick två viktiga nya nationella samlingar sin början: Finska Fornminnesföreningens samling och Studentnationernas etnologiska museum. Bristen på plats för universitetets samlingar ledde till initiativet från universitetets konsistorium den 19 februari 1887 för staten att ta över det Historisk-etnologiska museet. I initiativet föreslogs att lokaler skulle byggas åt museet, där samlingarna från Fornminnesföreningen och Studentnationerna också kunde placeras. Även om samlingarna inte formellt överfördes till staten och den Arkeologiska kommissionens förvaltning före 1893, påbörjades planeringen av museibyggnaden redan 1887, och i praktiken var samlingarna statens ansvar. Så här fick Nationalmuseet sin början, ursprungligen med namnet ”Statens museisamlingar”. Så småningom började man prata om Statens historiska museum.

De första planerna för museibyggnaden gjordes 1888–1889. Ritningarna gjordes av arkitekten Sebastian Gripenberg. Det var meningen att byggnaden skulle bli av Ateneum-typen, men ett mindre nyrenässanspalats. Sökandet efter en byggnadsplats försenade projektet, och när en lämplig tomt äntligen hittades i Tölö 1898 var det planerade palatset inte längre lämpligt enligt tidens arkitektur- och museiuppfattningar.

En allmän arkitekturtävling hölls för museibyggnaden 1902, som vanns av den unga arkitekttrion Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. Byggnadsarbetet påbörjades hösten 1905 och slutfördes 1910. Den Arkeologiska kommissionen tog byggnaden i sin förvaltning, men färdigställandet av utställningslokalerna pågick fortfarande. De historiska och etnologiska utställningarna öppnades slutligen för allmänheten i januari 1916, den förhistoriska utställningen 1920 och penning- och medaljkammaren 1927.

1916 fick museet officiellt namnet Finlands nationalmuseum.